Aftonbladet – 15 december 1858, sida 3

den vackra morgonen lockat ut som en ros i solskenet!; t Jag trodde icke att er första helsning borde gälla mig!, sade Maria och tog ett steg tillbaka om palatinens gemål. Hvad denna ädla dam angår, har jag nyss haft äran aflägga min skyldiga vördnad. Öfver Marie Casimirs ansigte flög en rodnad af harm, öch fattande Maria Drakenhjelm under armen, vände hon Gyllenstjerna ryggen och sökte med snabba steg undkomma, men den sistnämde, com sålunda. såg sig beröf ad tillfället att träffa Maria, följde efter i Hennes spår och sade: Tillåt mig att få bli-er kavaljer under promenaden bh s Hvad by aade Marie Casimir och vände sig mot hono . med en blick af befallande stolthet, värdig den skola, i hvilken bon lärt att imponera genom makten af sin sjelfkänsla. Är det ej nog a t ni vågar visa er för mig? Skulle ni verkligen ha den djerfheten att följa mig i spåren? Ni är då lika främmande för graunlagenhetens som hedrens fordringar!, Ni är något sträng-i edra tillvitelser! Jag kan svårligen förstå af hvad skäl jag skulle frukta er eller hvilka anklagelser ni skulle kunna göra mig.n Lemna oss, baron Johan! sade Maria då hon kände Marie Casimirs arm darra emot sin. Eller kan ni uthärda att se er närvaro afskydd ? Afskydd? Ni gör er således till min fiendes bundsförvandt? sade Gyllenstjerna. Jag kan ej ingå i några förklaringar, men om en bön verkar på er, så lemna oss En bön, och en bön från edra läppar, fröken Maria, Då lyder jag och aflägsnar mig, fastän med smärta. Och med dessa ord bugade sig Gyllenstjerna och aflägsnade.sig på den omtalade tvärgången. Hur mycken olörskämdhet! utbröt Marie Casimir och sjönk ned på en hvilsoffa. Och detta skall en Zamoyskis maka uthärda? O, huru många ädlingar i min lifvakt skulle ej med glädje uppoffra sig, för att straffa en föro