Aftonbladet – 15 december 1858, sida 3

Redaktionen bar blifvit anmodad att lemna plats i bladet för nedanstående skildring. hvars sanningsenlighet blifvit inför redaktionen af fullt tillförlitlig person intygad: En beklagansvärd familj. På ett soldattorp i skogen bodde grenadieren vid Stångebro kompani af första lifgrenadierregementet Peter Magnus Färm med hustru och tvenne barn. Så erhöll han en dag förliden sommar bref från sin i Norra Amerika (Iova) boende svärfader Lars Hägg, deri Färm uppmanas att taga afsked och begifva sig till Amerika, der svärfadern, som skall befinna sig i goda omständigheter, lofvar honom arbetsförtjenst och ett rikligare bröd. Svärfadern erbjuder honom i reseunderstöd 100 dollars. Samma anbud gjordes liktidigt åt en annan Häggs svärson, förre lifgrenadieren Stjerna. Denne senare beslutar genast afresa, uppmanar Färm att taga afsked, försälja sitt lilla bohag och skynda sig: tillmötes i Norrköping. Denna uppmaning beledsagades af löfte om förskott af reseomkostnaden. I början af September afresa dessa tvenne familjer med ångbåten Carl Johan, Efter ankomsten till Hamburg befunnos) Stjernas återstående medel knappt tillräckliga till egnå resekostnaders bestridande. Färm med de sina måste -ltså se sin svåger äfresa och sjelf stanna i Hamburg, der han öfver 6 veckor förgäfves afvaktade svar och resemedel från svärfadern i Amerika. Då den ringa lösen, som Färm erhållit för sitt i hast försålda bo, hade nära åtgått dels på resan till Hamburg, dels till lifsuppehälle derstädes, rådde man honom att begifva sig till Löbeck, der lifsmedel skulle vara billigare och han sålunda med det lilla som återstod skulle längre kunna uppehålla sig på kontinenten för afvaktan af svar från Amerika. Hans medel voro lika otillräckliga i Läbeck som i Hamburg, och underrättelser från Amerika uteblefvo. Vintern var nu för dörren, och sista sjölägenheten för i år till Sverge var rhed Svea den 8 dennes. Läöbecks polis yrkade oeftergifligt på den utblottade familjens aflägsnände, på det densamma ej måtte falla staden till last. .De måste alltså begifva sig åter till samma fädernesland, som de; om ock oförsigtigt, så dock under anförda förhållanden förlåtligt nog, hade lemnat. De hade företagit resan, icke hänförde af lättsinniga föreställningar om att i all njäkligköt finna kaliforniskt guld o. s. v.. — utan på grund af svärfaderns i Amerika tillsägelser, hvilken der samlat omkring sig sina öfriga barn med deras familjer, gåfvo de sig på väg i det glada hoppet att få äterse de sina oeh gemensamt med dössa genom träget arbete förtjena ett bröd, som de ofta saknade i hembygden, der de på senarå tiden före det omnämda brefvets ankomst hade haft allehanda missöden: deras husdjur sjuknade och dogo — och k varne på den nybrutna marken biefvo få och magra. Ej så underligt att de då, utan att närmare pröfva ambudet, begåfvo sig på väg. Dessa arma menniskor hafva nu återkommit till fäderneslandet i ett högst beklagansvärdt tillstånd. Sin fordna hydda finna de stängd, deras lilla bo förskingradt och den olyckliga qvinnan nära sin nedkomst; — ingen anhörig ega de mer i Sverge; de öfriga hafva alla hittat vägen till Amerika. Om de hade den lyckan att blifva hindrade för att komma med på Austria, så gå de deremot en annan olycka med all sannolikhet till mötes, nemligen att hungra och frysa i fäderneslandet, derest ej allmänna välgörenheten, ehuru ofta anlitad, äfven kommer dessa nödställda till hjelp. I deras olycka, som här är enkelt och sanningsenligt skildrad, ligger väl intet, att säga, briljant imponerande, som vanligen anr kraftigare att bispringa den olycklige — det är nvardagslifvets tråkiga prosa, den stilla, nakna nölen; men sedd och senterad på nära håll, dock så hjertslitande, att den, som har en skärf att gifva, sifver villigt och anser som en pligt att uppfordra bättre lottade medmenniskor till barmhertighet. Förf dem, som kunna vilja lemna några bidrag till len beklagansvärda familjen, finnas anteckningslistor ramlagda på Aftonbladskontoret vid Mynttorget och Dagligt Allehandakontoret vid Munkbron, och skola le inflytande gåfvorna framdeles i Afionbladetredovisas.