Aftonbladet – 13 december 1858, sida 3

oss; gif föreskrifter i stället att mottaga dem. och fäst vid deras återsändande vilkoret af Zamoyskis utlemnande! Ni skall på detta sätt illvinna er Polens tacksamhet, i stället att den och er egen skall tillfalla en qvinna. Omöjligt! sade Johan Kasimir kort och med all den bestämdhet hvaraf han var mäktig. Omöjligt ? upprepade drottningen. Det skulle Vara er omöjligt att uppoffra en liten hjertesvaghet för er makts anseende och ert rikes väl? Ni kan icke misskänna er sjelf till sådan grad. Freden måste betraktas som Polens högsta väl, och det är för det ändamålet Karl fordrar. den. Sådana vilkor, min konung, tynga litet i vigtskålen för afgörandet af en fred. Ni kan sjelf icke tro det. Karl Gustaf är benägen att bifalla edra förslag derom, emedan han sjelf är lika angelägen att sluta kriget med oss som vi, men har begagnat tillfället för att få dessa ynglingar i sitt våld, hvilket länge varit hans afsigt. På hvilka anledningar stödjer: ni en sådan förmodan, om jag vågar fråga?, På ett bref som jag för tvenne år sedan erhöll från Radziejowsky, och hvilket jag ännu förvarar till er tjenst, om ni ej vill låta öfvertyga er med mindre. Från Radziejowsky? sade konungen och skiftade färg. För tvente år sedan, och ni åberopar det först i dag? Besynnerligt! Hvarföre? Ni vet om jag någonsin velat såra edra svagheter, och detta bref innehåller insinuationer i afseende på dessa ynglingars börd, som ingalunda äro skonsamma för er. Jag hade handlat ovärdigt både mot er och mig, om jag icke visat Radziejowsky mitt förakt gexom en tystnad, lika djup för er som för honom. Johan Kasimir slog ned sina ögon. Han