Aftonbladet – 13 december 1858, sida 3

knif illa skurit sig i underlifvet. Det förmäles att Marcus en längre tid varit grubblande. — I dag kl. 2 på middagen inträffade den olyckshändelsen; att plåtslagaregesällen Forsslund, i kondition hos plåtslagaremästaren Eklund, under det han var sysselsatt med arbete å taket till huset n:i 3 vid Arsenalsgatan, af våda. nedstörtade i gården och dervid krossade bufvudskålen, så att dödån ögonblickligen följde. — Annerstedtska målet. (Forts. fr. n:ris 276, 278, 282 och 288.) Utdrag af Upsala rådhusrätts dombok i brottmål för den 15 November 1858. Med anledning af svarandens vid förra rättegångstillfället hafde uppgift, det lärjungarnes uppförande i skolan icke inverkar på sedebetygen, derest ej oärlighet blifvit begången, begärde kärandeombudet, det i protokollet måtte varda intaget, att af anteckningar å trenne utaf de af ombudet vid nämde tillfälle företedde, för ynglingen Weström utfärdade terminsbetyg, inhemtades, det flera utaf Weströms kamrater erhållit sämre betyg för uppförande, men ingen af dem bättre: än Weström, hvadan kärandeombudet, som förmenade, det bemälte Weström borde hafva sitt värde oantastadt,, ansåg svarandens uppgift i sagde hänseende vara oriktig; härjemte anhöll kärandeombudet, det svaranden måtte blifva tillspord, dels huruvida ynglingen Weström under sin skoltid utaf sina lärare annorlunda blifvit straffad, än att han utaf sin förre klasslärare, magister Wingqvist, för ungefär två år sedan erhållit en hårdragning eller så kallad lugg,, för det Weström under en lektion hållit i handen en bit af en söndrig ram till en stentafla, samt att Weström utaf sin nuvarande lärare magister Wendbladh en gång fått en dylik tillrättavisning för det Weström glömt att till skolan medtaga sin räknetafla, dels om icke Weström vid tvenne terminsexamina erhållit premier; hvilka uppgifter svaranden sade sig icke vilja bestrida. I öfrigt sade sig kärandeombudet förmoda, det svaranden ville vidgå följande förhållanden: att ynglingen Weström Måndagen den 30 sistlidne Augusti icke erhöll någon tillsägelse att medfölja svaranden till sessionsrummet; att svaranden lördagen den 28i nämde månad grep Weström om halsen samt stötte honom baklänges emot ett bord; att den vid nu åtalade bestraffnings utdelande begagnade käppen var särskilt köpt för tillfället. samt att svaranden vid afstraffningar med den vanliga käppen, som är mycket tjockare och försedd med horntnapp, håller i dobbskoändan och slår med den andra. Svaranden, hvilken lemnade obestridt kärandeombudets påstående, att svaranden den 28 Augusti fattat ynglingen Weström i halsen och stött honom emot ett bord, yttrade angående förloppet vid afstraffningen den 30 Augusti: ;hvad jag derom sagt är sagdt; samt att, enär utaf ynglingar begångna och tillrättavisade fel böra glömmas, derom ej något nämnes i terminsbetygen, men tillade svaranden, att icke någon annan yngling vid skolan än Weström vägrat att undergå nödig ansedd bestraffning; förnekande svaranden, det den utaf honom vid åtalade tillfället begagnade käppen blifvit utaf honom inköpt och till skolan medtagen i afsigt att vid merberörde afstraffning begagnas. Som klockan nu var tolf, samt upprop i konkursmål måste ske, afbröts förhöret i detta mål; och efter det parterna, vid upprop, åter tillstädeskomrnit, fortsattes handläggningen af målet, dervid kärandeombudet, hvilken nu sade sig nödgas bestrida, att, på sätt svaranden uppgifvit, ynglingen Weströms omkullfallande, efter det han erhållit första slaget i hufvudet, till en del förorsakats deraf att Weström skulle hafva stött emot en bordsfot, helst Weström icke vidrört bordet eller någon del deraf, ytterligare anförde, att, enär kärandeombudet ännu ej erhållit något läkaregbetyg, huruvida ynglingen Weström för framtiden får vidkännas något mehn af de erhållna slagen eller icke, ombudet fortsatte sin begäran det professorn Glas samt hr provincialläkaren doktor Schultz derom måtte vid annat tillfälle varda hörda, men afstod ombudet ifrån rådmannen Henschens samt vaktmästaren Thuressons hörande. Adjunkten Hultkrantz yttrade, ätt, om det får antagas, att en rektor vid en skola må efter sitt eget omdöme afgöra, när en yngling har gjort sig förtjent af aga, det också deraf bör följa, att rektor har rätt att bestämma vidden af denna aga, och, som adjunkten Hultkrantz vidare ansåg, det en sådan aga tillhörde embetet, förmenade han derjemte ej mindre, det den bestraffning, som svaranden tilldelat ynglingen Weström, ej heller kunde betraktas såsom brottmål, än äfven att svaranden borde få begagna sig af försvarsbevisning, samt för sådant ändamål få öfriga lärarne vid Upsala elementarläroverk hörde, huruvida ynglingen Weström gjort sig skyldig till bestraffning eller icke, hvarförutan adjunkten Hultkrantz ytterligare tillade, att, i händelse det skulle befinnas, det något ansvar ej kan drabba svaranden för det nu emot honom väckta åtalet, adjunkten Hultkrantz i sådant fall förbehöll sig, att få väcka ansvarstalan emot kärandeombudet för obehörig rättegång. — . I anledning häraf genmälde kärandeombudet, att enär, enligt hans uppfattning, adjunkten Hultkrantz, i sin egenskap af konsistorieombud, endast har att tillse, det laga rättegångsformer iakttagas, men ingalunda att blanda sig i saken, kärandeombudet nu yrkade, det adjunkten Hultkrantz icke allenast måtte stånda lika ansvar, som adjunkten Hultkrantz yrkat å kärandeombudet, utan äfven böta, för det han inblandat hvad till saken icke rätteligen hörer; — Efter hvad sålunda andraget blifvit, yrkade nu svaranden ansvar å kärandeombudet, enligt 29 kapitlet 1 8 rättegångsbalken, och sade sig kärandeombudet, vid det förhållande, att svaranden alldeles obefogad: ett sådant yrkande framställt, ej kunna undgå, att emot svaranden framställa påstående om ansvar enligt nämde lagrum. Då något vidare nu ej förekom, beslöt rådhusrätten uppskjuta målets ytterligare handläggning till nästa måndag den 22 i denna månad klockan tio förmiddagen, då, i närvaro af allmänna åklagaren samt konsistorieombudet, käranden eller hans ombud samt svaranden, vid laga påföljd, åter borde vara tillstädes, och vid hvilket tillfälle parterna egde förebringa den bevisning, hvaraf de ville sig i målet begagna. Afsades. Afträdde. År och dag som ofvan På rådbusrättens vägnar K. F. Johansson. (Forts;) ——— 2 2 a