Aftonbladet – 13 december 1858, sida 3

kände att han hade en öfverlägsen qvinna för sig, en qvinna som kräfde beundran, sedan hon ej mer ingaf kärlek. Förhållandena hafva förändrat sig, återtog hon; det är Karl Gustaf som återfordrar dessa. ynglingar af er;. och genom det omvända förhållandet af er fordran visar ni er icke vara förblindad öfver hans makts sjunkande. Dock, om Radziejowsky upptäckt det band som fäster dem vid mitt hjerta, hvem vet om icke Karl Gustaf vill ega dem, för att derigenom tvinga mig till eftergift för sina äregiriga anspråk ? Drottningen log åt de många skäl han förstod att använda mot henne. Er store ättefader, Gustaf den förste, upprätthöll Sverges väl, fastän Kristian kastade hans moder och systrar i fängelse; och ni, min konung, ni skall: afväpna sjelfva frestelsen, i det ni döljer er svaghet genom att gå Karl. Gustafs önskan till mötes på af er sjelf uppgjorda vilkor. ; Och om han vägrar dessa ? Ah, min gemål, det är icke detta ni befarar! Ville ni låta mig läsa i ert hjerta, skulle der stå skrifvet att ni fruktar slita föremålen för er ömhet från er. Och om så vore, hvad gör jag väl annat än lyder naturens röst? Är det ej nog att ni förvisat dem till gränserna af mitt rike, att strida mot barbarer? Skulle jag också nödgas utlemna dem till en fientlig monarks godtycke? : Ni vill icke lyssna till den röst, som i så många lyckans vexlingar bibehållit trohetens språk; ni försmår mina råd. Farväl, ers majestät. RN drottningen: reste sig upp såsom för att gå. Min gemål, min dyra Lonise, stammade konungen,