Aftonbladet – 11 december 1858, sida 3

den af kärandens ombud åberopade -missgerningsbalk, så anhåller jag att domstolen ville med detsamma bestämma hvaruti den aga skall bestå, som jag och öfrige lärare vid läroverket ega att utöfva utan äfventyr att af lärjungarne eller deras målsmän varda dragne inför dennadomstol och sakfällde efter -nyssnämde balk; varande för lärarne icke möjligt att så afpassa den kroppsliga agan, att icke blänader deraf kunna uppkomma. Tillika torde jag få fästa domstolens uppmärksamhet derpå, att den gällande skolstadgan icke tillägger domstol, utan endast ephorus någon pröfningsrätt i dylika mål Kärandeombudet genmälde, att, enär den ynglingen Weström utaf svaranden tilldelade bestraffning ej vore att betrakta såsom aga, utan såsom misshandling, ombudet ansåg, det någon annan domstol än Upsala rådhusrätt icke vore behörig att-handlägga detta mål, helst ombudet förmenade, det de utaf adjunkten Hultkrantz åberopade lagrum vafse moraliska straff, som kunna varda ålagde, och icke straff efter missgerningsbalken; vederbörande fingo härefter till förmaket afträda under rådhusrättens öfverläggning till följande, för dem, åter inkallade, afsagde Utslåg. Dä käranden, handlanden -Weström i detta mål mot svaranden hr rektor Annerstedt för misshandling af en kärandens minderårige son väckt påstående om ansvarsoch ersättningsskyldighet enligt missgerningsbalken; fördenskull, och utan afseende å hvad adjunkten Hultkrantz, i egenskap af konsistorieombud, samt svaranden invändt, finner rådhusrätten sig, jemlikt 10 kap. 21 missgerningsbalken samt kongl. brefvet den 7 December 1787, vara behörig att målet upptaga och med dess ytterligare handläggning fortfara. Emot detta utslag anmälde såväl adjunkten Hultkrantz som svaranden missnöje, hvilket de i des att i sammanhang med hufvudsaken full s (Forts. följer)