Aftonbladet – 11 december 1858, sida 2

anfall fått på sig, hade de begagnat att samla sig kring sin konung och uppmana hvarandra att lefva och dö för hans och sadens försvar. Förskräckelsen hade hunnit lemna rum åt en varm, fosterländsk entusiasm; höga och låga, borgare och studenter, qvinnor och harn hade, genomträngda af den, lånat sitt bistånd till iståndsättandet af de svaga murarne, som skulle beskydda dem sjelfva, deras hem och egendom mot en fruktansvärd fiendes tilltänkta anfall; De hade begagnat tiden så, att de med den vunnit allt, och Karl Gustaf fick här erfara ett motstånd, som påminde honom om det han en gång rönt vid Zamosk och hvilket kom-honom att mer än bittert ångra att han öfvergifvit Dalbergs råd. Veckor och månader hade förflutit utan att han ;vunnit en fotsbredd af denna stad, som med ett enda öfverraskande slag skulle hafva fallit i hans våld; tvärtom hade han af danskarnes täta och ofta ganska djerfva utfall understundom rönt icke obetydlig skada. Med undantag af Kronoborgs intagande af Wrangel, hade ingen eröfring, ingen drabbning, ingen skärmytsel lemnat Karl Gustaf någon afgörande öfvervigt, då han en dag talande med Dalberg, som nyss kommit från Kronoborg, mellan hvilken fästning och svenska lägret utanför Köpenhamn han jemt färdades för att leda befästningsarbetena på båda ställena, yttrade: Ni hade rätt, min käre Dalberg, då ni sade att danskarne icke äro några polackar. Men detta hårdnackade motstånd!... Dock, återtog han, liksom af fruktan att hafva låtit någon misströstan. framlysa, dock skall vårt mål hinnas, om än med mera tidsutdrägt än vi kunnat förutse. ! Dalberg teg i stället att svara. s Ni vill icke tro det? sade konungen med mera ifver i rösten. Jag önskar det.n Skulle då vår : och: Sverges ära och väl bero på ett Korsör eller Köpenhamn? Nej, konungars och härars Gud kan icke sätta så: stora saker på spetsen af så ringa ting