Aftonbladet – 11 december 1858, sida 2

å bröd, kött och kol. Den underjordiska jornvägen.? Innan vi meddela nedanstående berättelse, om blifvit insänd till tidningen New-York Pribune för den 9 sistl. November, torde det vara på sin plats att för våra läsare meddela ;n kort förklaring öfver ofvanstående uttryck, wvars betydelse är för hvarje amerikanare väl oekant: Då de slafhållande södra staternai Amerika för några år sedan lyckades genomdrifva antagandet af den ännu gällande lag, enligt hvilken slafhållare ega att äfven i de så kallnde fria staterna fasttaga förrymda negrer och dertill påkalla handräckning af myndigheterna på stället, bildade sig ett sällskap af abolitionister, hvilka organiserade ett antal hemliga stationer för att bringa flyende slafvar i säkerhet och befodra dem till Kanada, der de kunde åtnjuta friheten. Dessa hemliga stationer, sträckande sig från Pennsylvaniens gräns genom hela det öfriga Nordamerika, kallas på det frimurarespråk, hvaraf slafvarne och deras beskyddare måste begagna sig: Den underjordiska jernvägen (the underground railroad). Berättaren försäkrar, att de uppgifna fakta äro i alla väsentliga delar sanfärdiga. fastän åtskilliga detaljer måst af granlagenhet mot de personer, som i händelsen äroinvecklade, och för att icke motverka. nämde inrättnings ändamål, utelemnas eller i någon mån omklädas. Såsom ett det vackraste bevis på mod och sjelfuppoffring är dock berättelsen egnad att gifva en hög föreställning om själsegenskaperna hos den föraktade menniskoras, hvilken dess förtryckare icke vilja tillmäta menskliga känslor eller menskliga rättigheter. För några månader sedan, det gör detsamma huru många, skrifver berättaren, sbodde någonstädes i Virginia en negerqvinna, några och fyratio -år gammal vid namn Katy. Hon hade blifvit gift ienlighet med det religiösa bruket i södern; som binder två personer vid hvarandra under hela lifvet, såframt de icke på annat oundvikligt sätt blifva åtskilda. Katy var en dygdig qvinna; så länge hennes manlefde var hon sitt äktenskapliga löfte trogen, fastän hennes herre vid flera tillfällen svårt frestade henne till öfverträdelse deraf. Dessa försök tilltogo allt mera. och mannen drefs till ursinnighet af sin sedeslöse husbondes skymford och hotelser. Slafven förbjödsin egare att röra qvinnan, egaren gaf sin slaf ett slag med en klubba, men slafven fällde honom ögonblickligen till jorden, Att blott söka förekomma sin hustrus våldförande var, enligt den codex som i plantagerna är gällande, redan ett svårt brott; men på den nu visade kraftyttringen mot en slafegare mäste det förfärligaste straff följa. Slafven blef också snart fästtagen utanför sin hydda; hans händer och fötter fastbundos vid 4 pålar, som för detta ändamål blifvit nedslagna i marken, och hans nakna kropp utsattes för piskan. De blodiga snärtarne träffade med obarmhertig styrka hans skälfvande rygg. Hanshustru och två barn, intagna af fasa öfver anblicken af sin make och fader, som så barbariskt piskades vid sin egen dörr, flydde gråtande från hyddan; men den despotiske plantageegaren dref dem tillbaka och tvägide dem ratt öfvervara bestraffningen. De fingo :ålunda åhöra skriken af en förfärlig smärta, som dö icke voro i stånd att lindra förrän naturen sjelf dertill gaf medlet. Den starke mannens kraft blef ändtligen bruten; hans skrik förbyttes i stönande suckar, hans kropp upphörde att skälfva. Den öfra hälften af hans kropp var blott ett enda blödande sår och söndersliten i trasor, förfärliga att åse. Hans händer och fötter blefvo nu lösta, men den arma värelsen gjorde icke eh rörelse; han hade blifvit slagen känslolös. Han kastades såsom en död hund in i den lila stugan på golfvet, utan bädd eller omhölje, samt lemnades der, i saknad af läkare, läkemedel och passande föda, ensam med sin hustru. Men föda och lä kemedel tjenade icke heller någonting till, ty han dog före skymningen, bokstafligen piskad till döds Fastän detta skedde för många år sedan, gråter den stackars Katy ännu i dag såsom ett barn då hon omtalar detaljerna af detta grymma våld. Den masakrerade krppen blef bortförd och uppbränd. Ingenting sades i grannskapet om detta helvetiska dåd; endast svarta hade bevittnat det, och dessa våga icke någon motsägelse... Om någon närboende plantageegare hörde talas derom, fördolde han saken försigtigtvis. De uppstudsiga negrerna måste straffas, och detsamma kunde hända honom sjelf, hvarvid han hade samma öfverseende att påräkna. Till följd af detta mord var Katy enka med två barn, båda flickor, af tio och tolf ärs ålder. Det uppstod hos henne, ett fast beslut att begifva sig bort och blifva fri, och för utförande af detta beslut kom den hittills dolda kraften hös benne i verksamhet. Hon visste att penningar voro nödvändiga, och derföre arbetade och trälade hon emellan de göromål, hvilkas stränghet hennes husbonde till följd af hennes dygdiga motstånd förökte, och genom handel med negrerna i trakten samlade hon en liten summa. Men härtill åtgingo tjugo är! Under denna låhga natt af mörker bade hon ingen annan. förtrogeh än sin egen. orubbliga föresats att blifva fri. Under tiden hade hennes båda döttrar, som blifvit tillräckligt stora för att föröka negerafveln, blifvit Bbortgifta till slafvar i samma plantage. Hvarderaat dem hade nu tre barn. Katy såg med sorg dessa nya hinder för deras frihet, hvika uppreste sig omkring henne, utan att hon egde förmåga att förekomma dem. Hon kände att hon med lätthet skulle kunna Ar KK NR INAAN eländiga skick, som ni tyckes föreställa er, vädjar jag till sunda förnuftet och de hö