Aftonbladet – 11 december 1858, sida 2

bjuda mig likväl min öfvertygelse och de pligter, som åtfölja mitt embete, att tillstyrka en plan, hvarmed så stora vådor äro förenade.... Huru, ers excellens, är det ni som fruktar för farorna af ett djerft krigsföretag? Skulle ni kunnat glömma hvad den svenska tapperheten uträttat, glömma att vi med framgång vågat ett ännu äfventyrligare steg, med ett ord, hela den ärofulla erfarenhet vårt krigslif bringat oss: att lyckan står dem djerfvom bi? Intet af allt detta har undfallit mitt minne. Och ni tvekar, ni öfverlemnar er åt betänkligheter? Genom det angifna förslaget skulle hela flottan och kärnan af armen ånyo sättas på ett tärningskast; men lyckan tordeicke alltid med lika favör bestämma spelet. För min del finner jag det för högt. Det är då på lyckan och ej på tapperheten ni satt er tro? Ni har blifvit affällig men som allt affall vanligen slutar med otro eller misstro, tyckes fallet ock hafva inträffat med er, min excellens, sade konungen med ett märkbart missnöje. För att aflägga min trosbekännelse såsom krigare, så anser jag visserligen lyckan och tapperheten såsom personer i samma gudom, men ligger försigtighet n dertill för treenighetens fulllets skull. Förutsättom att företaget icke lyckades, skulle hela flottan kunna bli instängd i hamnen, armen förstörd och ers majestäts egen lysande krigsära fördunklad. De goda danskarna skola icke få rådrum på sig tll sådana storverk; vår öfverrumpling skall korhma dem på halsen som en doms Basun och med samma verkan: Försent att tänka på försvar! Gifva sig eller dö! Öfver: raskningen, min excellens, är ett godt vapen till seger. Kan man vara förvissad om att danskarne icke möjligen . kunna vara förberedda? Skulle icke det sätt, hvarpå fredsunderhandlingen bedrifvits, och dess aldrig vunna slut kunnat ka misstånkar, som...n jligtb afbröt konungen. Men det är emot murar och icke mot mis-tankar vi ekola