Aftonbladet – 11 december 1858, sida 1

Article Image
och djerfva ande uttömde sig i den plan har då utstakade ? Nej, men jag tror tillikå att ers majestäts eget uppgör de bästa planerna. Jag vill ge er ett råd för framtiden, min hertig! Till klokheten hos en regent hör, jag ville nästan säga i främsta rummet, att rätt förmå afväga sina egna meningars värde i rhållande till andras, och aldrig frukta att göra rättvisa åt snillet och förtjensten, hvarhelst de framträda, utan den falska föreställningen att tro sin egen makt förnärmad af deras erkännande. Hade jag icke följt Dalbergs råd och förlitat mig till hans insigter, skulle jag aldrig hafva förvärfvat den ärofullaste lagern i min segerkrona, och till stor del skall jag äfven tacka honom för den som återstår mig att vinna. Men tyst, min hertig! Ännu bör ingen veta alt han uppgjort planen för anfallet; det är blott till er jag kan anförtro det. Mina rådsherrar veta endast hvart resan gäller, och man måste akta sig, attlåta dem förstå att någon inträngt djupare i planen, ty afunden är en svår plågoande. Ni förstår mig ? Fullkomligtb Godt! sade konungen och lemnade hans arm. Hertigen bugade sig och lemnade konungen, som vinkade Dalberg till sig. Gyllenstjerna, som cmellertid nogsamt följt Kristian Albert med ögonen och såg honom, då han lemnade konungen, stanna och, stödjande sig mot relingen af akterdäcket, sorgsen se tillbaka mot den blåa strimman af den nyss lemnade stranden, närmade sig honom och anmärkte under det han gjorde en djup reverens: Ers höghet synes ej rätt nöjd, då man just väntade att se ers höghet sådan. Och det kan förundra er? Er syster flyr mig. Ni vet att hon dagen före vår afresa från Gottorp, just samma dag Dalberg på morgonen lemnat slottet, var sjuk och icke visade sig, att jag måste resa utan att få träffa henne. Och vid återseendet här, hade hon väl en blick, en enda blick för mig? Jag såg alltför väl hvem hon med ögonen sökte, unler det hon så träget höll s:g i drottningens närhet, att jag omöjligen kunde finna tillfälle att tillhviska henne ett enda ord. Hon anar min kärlek och skyr mig! Bah! Inoenting ir så omhvtliot som oet

11 december 1858, sida 1

Thumbnail