Aftonbladet – 9 december 1858, sida 3

uppspringande torn, som omgafs af en balkong, erbjöd från denna en den friaste anblick rundt omkring hela den närmaste, endast med spridda trädgrupper, så att säga, ornerade slätten. Utom konungen och drottningen, hertig Fredrik och furstinnan, hvilka — naturligtvis höjda öfver all lek med ödets makter — åkte tillsammans i en vagn, begaf sig det öfriga sällskapet af till jagten, såsom förut nämdt är, i små kalescher, hvar kavaljer körande för den dam ödet, eller dess officiant vid urnan (Gyllenstjerna), bestämt, och denne sjelf för Maria Drakenhjelm. Endast Dalberg befann sig lottlös, enär en plötsligen påkommen opasslighet hindrat en af de inbjudna damerna attinfinna sig, och han fått på sin del den blankolott, som ersatte hennes namnsedel. Deremot galopperade han 4till häst vid sidan af den åkande filen, från hvilken mången ung dam kastade ögat på den präktige ryttaren med hemligt knot mot slumpens delning. På jagtslottet intog man en lätt frukost innan jagten tog sin början. Kristian Albert, som förestälde värd, och som befann sig vid det lyckligaste lynne i verlden, upplyftade vid dess slut den gyllene pokalen, som utmärkte hans kuvert, och sade: Denna för det bästa skottet! Men, tillade han och vände sig till damerna, som guld och al!a dyrbarheter få sitt bästa pris då de räckas oss af skönhetens hand, föreslår jag att denna klenod måtte, åt hvilken lyckan beskär den, blifva öfverräckt af dess dam, och att hon dertill måtte pryda den lyckliges bröst med en bandros af dem, som pryda hennes drägt. Sedan en bifallande nick från fruntimrens sida tolkat deras medgifvande, återtog han: Som jag emellertid sjelf uppträder bland de täflande med icke ringa tillit till min lycka, bör jagfpå förhand förklara, att jag för min