Aftonbladet – 8 december 1858, sida 3

kallat åtskilliga rådsherrar, och bland dem sin svåger, De la Gardie, för att öfverlägga om de stora krigsplaner som sysselsatte honom. Utom Dalberg och Wrangel var ingen ännu invigd i hemligheten, hvilket land de nya krigsrustningarne gälde. En och hvar af Nordens potentater darrade för att blifva föremål derför. Brandenburg, Österrike, Polen andades med beklämda hjertan, under det att det öfriga Europa med uppmärksamma blickar följde Karl Gustafs steg. Men vi lemna här kriget och politiken för att återkomma till de mera enskilta händelserna af vår berättelse, och låta våra läsare, utan alla omsvep eller vidlyftiga skildringar af resans förlopp, med det kungliga tåget förflytta sig till det lilla hertigliga slottet Gottorp utanför staden Slesvig, vid den bokbekransade Slienvikens djupaste inskärning på landets gröna kust, der Fredrik den andre residerade, hvilken hertig, oaktadt ringheten af sitt land, kallades den store: och stod i högt anseende hos flera af tidens mäktigaste furstar. De kungliga gästerna hade endast tillbringat några dagar här, då den unge hertigen Kristian Albert, som ännu var i den åldern då skönhetens tillbedjan öfverväger politikens ihtressen, kände sig fattad af en ganska varm känsla för fröken Gyllenstjerna. Föga bekymrad hvilken makt hans svåger ämnade vända sina: vapen emot, var han så mycket mera angelägen att uppfylla en värds pligter i damernas krets, under det öfverläggningar om de krigiska angelägenheterna upptogo de begge furstarne och de förnämsta herrarne. Sålunda i tillfälle att nästan stundligen se det föremål som uppfylde hans hjerta, fattades han alltmer oemotståndligt af kärlekens tjusande makt. Så stodo. sakerna, då Gyllenstjerna, som fått befallning att efter uträttadt ärende be