Aftonbladet – 8 december 1858, sida 2

Man håller sig försäkrad om attregeringen nog i mellantiden styrer och ställer så, att. allt blir bra. -Man vet att den ena stunden: rullar preussiske ministerns vagn in genom utrikesministeriets inkörsport på Amalienborg, att nästa stund rullar österrikiske chargå daffairen derin. Alltså der arbe:as — det vet man — med kraft, och naturligtvis med framgång för Danmarks sak. Ett litet putslustigt item till kanstöperierna om hvad der sålunda i det tysta skymundan af utrikesministeriets salonger arbetas och funderas på, har blifvit föranledt af — kongl. svenske ståthållaren Manderströms tillfälliga och oskyldiga härvaro vid den stora frimurarefesten; det är i sjelfva verket det pikantaste jag härifrån har att meddela för de sistförflutna bela två eller tre veckorna. Man känner af:gammalt äfventyren af att vara broder till ett berömdt namn. Jag vet icke om ståthållaren friherre Manderström under sin vistelse härstädes personligen har rönt någuwt genant deraf -(jag skulle icke tro det), mer ett faktum är emellertid, att han inom en vidi krets af förståsigpåare och väl underrättade blifvit tagen för hufvudet såsom varande sin optima forma Sverge-Norges utrikesminister, och ni kan lätt tänka er att denna förvexling icke kunnat aflöpa utan. ganska. märkvärdiga kombinationer. Ett litet blad härstädes Tiden, mindre bekant, än det förtjenar vara. det för sina dristiga och mirobolanta politiska fantasier, har framför andra exploiterat detta ämne; märk! — yttrade detta. blad ännu i förra veckan — märk att en utrikesminister gör dock icke för roskull en resa från Stockholm till Köpenhamn i en årstid som denna!? Högst vigtiga skäl måste här hafva gjort sig gällande! Något ?atgörande? står utan tvifvel för dörren, — detta. är solklart för enhvar som vill se, — helst när man dertill lägger, att preussiske ministerns vagn nästan dagligen rullar in, c. c. TE Denna historia om den svensk-norska utrikesministern friherre Manderströms besök i den danska hufvudstaden gör justi detta ögonblick som bäst sin tur genom hela den danska provinspressen och skall förmodligen snart läsas äfven i de tyska bladen, som en ?höchst merkwärdiges Ereigniss, liksom.man der för någon tid sedan läste; att prins Oscar hade varit incognito i Köpenhamn?, och liksom jag i går fann i Köln. Zeitung? -den icke oäfna notisen, att staden Stockholm har beslutat inköpa den store skalden Geijers hus? (läs Geijerska huset på Riddarholmen). Sedan den märkliga historien sålunda väl först blifvit europeisk, hvem kan veta. hvad uppståndelse, hvad vexling af depescher, — hvad förklaringars utbedjande och förklaringars afgifvande kan blifva den slutliga följden af den så. ytterst menlösa . omständigheten att SvergeNorges utrikesminister har en broder, som ligger temligen djupt i — frimureriet! Jag har åter låtit detta ord frimureriet undfalla mig; ni skall måhända nu vänta att jag, i brist af politiska nyheter, gifver er nå gra om den nyssnämda ?stora festen? Tillåt mig dervid helt enkelt svara: Jag var der icke! Och hade jag varit der, — 0, betänk dock! — huru skulle jag kunna sqvallra ur skolan? Vare det nog sagdt, att, efter allas öfverensstämmande mening, intrycket af det hela var charmant och tillställningen i allo fullt lyckad. Af resultaterna är ett historiskt, om icke precist verldshistoriskt: en rosenröd försoning -tillvägabragt mellan H. M:t konungen å ena sidan och baron Blixen Finecke å den andra! En försoning, som inleddes vid ett af de första preliminära mötena före den stora dagen, och som beseglades vid en fabelaktigt splendid frimuraremiddag hos kammarherre Berling, der konungen lär visat sig älskvärdare än det älskvärdaste, och der baron Blixen utbragte en skål, i hvars väl valda diplomatiska ordalag en hög förtolkning fann den andemening, som hade skålen närmast gällt — grefvinnan Danner. Jag vill icke precist förutsäga att denna lilla episod skall blifva af någon större betydelse för Danmarks framtida öden, men jag vill ej heller påstå att saken är utan all politisk vigt. ?Un verre deau, un verre deau!? Ett rykte har gått, att sedan H. M:tnu genom det lyckligt verkstälda uppförandet af det nya kapitelhuset? bragt det danska frimureriet till niveau med andra högre? frimurerier, skulle det vara fråga om instiktande äfven af en dansk Carl XIII:s orden. Jag misstror dock högligen mina sagesmän härutinnan. S. B.