Aftonbladet – 8 december 1858, sida 2

ögonblickligen skulle inställa sig hos konungen. Ingenting kunde i detta ögoblick falla honom mera olägligt; men som otåligheten att få släcka sin hämd på den hatade Stenbock icke låtit honom försumma något ögonblick att bereda sig dertill, fann han, då han såg på sitt ur, att han tagit tiden så väl i akt, att, om konungens ärende icke komme att uppehålla honom alltför länge, han möjligen skulle hinna till det utsatta mötet på bestämd timma. Emellertid hade konungen sedan någon tid varit betänkt på att nedskicka någon pålitlig person till SKåne för att göra sig underrättad om sinnesstämningen der, om hvilken det var honom af vigt, för det tilltänkta krigets skull, att göra sig säker; ech som Gyllenstjerna var genska passande för en sådan beskickning, och han (konungen), efter den föregående aftonens uppträde och den underrättelse Hauser lemnat honom om den mellan Stenbock och Gyllenstjerna -förda ordvexlingen, förutsåg följderna, beslöt han att genast afsända honom, för att förekomma dem, och tillika blidka honom med uppdraget af ett förtroende. Den befallning Gyllenstjerna alltså fick emottaga var, att oförtöfvadt begifva sig af i nyssnämda ärende; Fördömdt! mumlade han för sig sjelf vid utgåendet från konungen. Min hämd ryckes mig ur händerna i det ögonblick jag skulle få utöfva den!... Och det är jag, som skall mankera!... Hvilken ny harm, hvilket nytt ämne för den öfvermodige piltens begabberier! Död och helvete!... Skrifva? Jo f-n ock! Nej, jag måste förklara saken sjelf och muntligen, för att icke utsätta mig för nya maliserI ; Och sjudande af harm, styrde han sina steg till Stenbocks bostad.