Aftonbladet – 7 december 1858, sida 2

bardera Guayaqvil. Enligt qvartermästarestabens beräkningar har expeditionen till Utah kostat 5,132,000 döllars (19,245,000 rdr rmt). Rektor Annerstedt och uppfostringsmetoden vid Upsala katedralskola. Lärjungen måste i lärarens personlighet upptäcka vetandets förädlande inflytande och derigenom dubbelt attraheras till. denna personlighet, som han vördar och älskar, och till de studier, som adlat densamma. Han skall derigenom ledas till tro på vetandets humaniserande kraft i allmänhet, utan hvilket det ihärdigaste studium blir ett slafviskt och egennyttigt dagsverke. Den bedröfliga ryktbarhet, som ofvannämde elementarläroverk under de!senare åren tills vunnit sig, genom dess styresmans förkärlek för terroristiska straffåtgärder och, såsom sdet tyckes, fullkomliga obekantskap med en sund uppfostringsmetods allra enklaste lagar, gör det till en oafvislig pligt, icke blott för hvarje målsman för elever i nämde skola, utan för hvar och en, som intresserar sig för samhällets snart sagdt dyrbaraste angelägenhet: det uppväxande slägtets välbefinnande, att med uppmärksamhet följa företeelserna inom ett läroverk, som man så gerna velat utgifva för en af statens mönsterskolor. Då härtill kommer, att ifrågavarande skola, till följd af.en föga maskerad partiskhet, som väckt både ovilja och klander, tagit en betydande brorslott af de till läroverkens reformerande beviljade, rikliga anslag, ökas ännu mera der-Å igenom befogenheten af en kritik öfver den förvända styrelsemetod, somrektor Annerstedt, ej olik en turkisk pascha, i känslan af sin maktfullkomlighet, derstädes opåtaldt tilltror sig kunna tillämpa. i Innän vi gå vidare, måste vi först bemöta ett groft misstag, som gjort sig gällande på flera håll, vid bedömandet af denne mans hållning och kapacitet, såsom chef för ett så betydande läroverk som Upsala katedralskola. Man har nemligen, on ock med erkännande af begångna fel och misstag, likväl i hr rektorns outtröttliga nit för läroverkets bestånd och förkofran velat finna ett försvar för hans s. k. obetänksamheter eller öfverilningar. Såsom prof på detta välvilliga bemödande, att öfverskyla svagheter, som 1 den ställning och på den plats, hvarpå hr Annerstedt befinner sig, alltid blifva oursäktliga, hafva vi nyligen sett en adress, afgifven af ett antal af hans f.d. lärjungar och förmodligen ämnad att under den nu pågående rättegången mot br Annerstedt göra den allmänna opinionen något blidare stämd. Utan att här fästa oss vid den kända erfarenheten, buru lätt dylika adresser; kunna åvägabringasoch sättas i gång, särdeles i Upsala, vilja vi blott påpeka det betänkliga i sjelfva det faktum, att en hop. för öfrigt aktningsvärde unga män kunnat så helt och hållet: förbise, att de, genom sin här lika opåkallade :som obetänksamma hyllning, ocH genom sin ifver att relevera personen på sakens bekostnad; uppträdt fientligt mot de humanare åsigter af uppfostran och menniskovärde, för hvilka man har att tacka vår tids stigande bildning och andliga lyftning öfverhufvud. Vi äro väl långt ifrån att tro, att alla, som. underskrifvit adressen, skulle så litet hafva följt med den närvarande civilisationens ädla sträfvanden att förjaga barbariet ur samhällets alla sferer, att de till och med skulle velat inlägga en protest mot de menniskovänliga reformer, som äfven böra komma skolar till godo; men vi måste beklaga hvad som skett. särdeles på den grund, att det ger oss anledning att frukta för, att andan i det Annerstedtska uppfostringssystemet slagit djupare och vidsträcktare rötter, än vi skulle önska hos den generation af unga män, som, efter fulländade studier vid Upsala elementarläroverk, nu utträdt i det allmänna, för att derstädes lefva och verka. Ett sådant förhållande vore i högsta måtto beklagansvärdt och skulle ännu mera bevisa nödvändigheten af att itid stäfja ett system, hyars verkningar i längden kunde blifva långt mera olycksbringande än de flesta torde föreställa sig. Hr Annerstedts egen personlighet, huru många aktningsvärda sidor den än må besitta, reducerar sig, i förhållande till sjelfva hufvudsakens vigt och betydenhet, till en obetydlighet. Lika litet som man eger rätt att förblanda nit med duglighet, att göra svagheter till förtjenster och söka rättfärdiga en styresmans lämplighet för sin plats, genom att framhålla det jöfverflödande mått af god vilja, hvaraf han! anses vara i besittning, lika litet eger man fätt att äfventyra ett samhällsvigtigt intresse derföre, att man af undseende förren i tid och jotid framhållen person, eller af kksamhet för åtnjutna enskilta gunstbevisnirgar, tror sig. böra lemna honom ett moraliskt understöd; som personen i frågasjelf helt och hållet saknar för att kunna hålla sig uppe. För-1I sta vilkoret för att kunna styra andra torde alltid blifva det, att kunna styra sig sjelj. Är det obestridligt att lir A., med sitt lätt uppbrusante lynne och sin i allmänhet olyckI liga förkärlek för käppen, totalt saknar denna senare egenskap i maktpåliggande ögon-1 blick — och bevisen derför äro ju mångahanda — så behöfver man icke länge tveka, att hr ÅA. är olämplig för sin plats och, ju förr desto hellre, bör, afträda derifrån: Detf: är oss alldeles obekant, att hr A. skulle ega några så öfvervägande förtjenster om Upsala I läroverk isynnerhet och skolväsendet i allmänhet, att man deri kunde finna skäl till. större: undseende för de allvarsamma förseelser, hvartill han gjort sig saker: under: en längre tid, I och som nu tagit en för skolungdomens. fysiska välfärd, så hotande riktning, att hr: rek-: torn, till och med af omtanke för sitt eget väl, borde vara betänkt på en snar reträtt. Hvad: den: allmännna skolreformen beträffar, känner man att hr A. städse visat sig såsom en af de segaste -anhängarne och försvararne af det gamla klassystemet, och hvad hans meriter om Upsala läroverk särskilt: vidkommer, så torde deförnämsta bland dem bestå deri, att det lyckats hr A, genom sitt inflytande och sinarelatinnor —harada NämMdAdeläroverkoch