Aftonbladet – 7 december 1858, sida 2

Till förpjes gafs, likaledes första gången, De farliga fruarnan, komedi i tre akter af Dumanoir, i hvilket stycke den prisvärda afjsigten synes hafva föresväfvat författaren, att visa till hvilka ledsamma förvecklingar ett obetänksamt och lättsinnigt sqvaller kan leda, äfven utan att dermed är förenadt uppsåtet att åstadkomma något ondt. Då-emellertid ämnet är temligen lösligt behandladt och alla de i stycket uppträdande personerna -—— med undaniag af en spansk grefve, som dessutom icke gör något annat än oupphörligen upprepar sin monotona fråga: Hans namn?, — omisskänneligen hafva något mer och mindre hönsbeslägtadt, så kan det hela svårligen väcka något egentligt intresse. Efter pjesens slut förekom en längre, stundom aftynande, men sig åter upptagande applåd, som antagligen gälde fru Hedins talangfulla återgifvandeaf den sqvallerlystna fru de Ris roll, och då ridån slutligen uppgick, framträdde frn Hedin, medförande .hr Sundberg. Vid andra representationen af operetten Pa: thelin, som: egde 1um i går afton, voro åtskilliga förkortningar vidtagna, och man bemärkte att, oaktadt hr Arlberg nu inlade långt mera färg och liflighet i advokatens roll än första gången, han likväl alltjemt iakttog en berömvärd måtta i sitt spel.