Aftonbladet – 6 december 1858, sida 2

men vi tro, att vår kredit bäst bevaras och stärkes hos utlandets kapitalister, om dessa öfvertygas derom, att vi oaflåtligt eftersträfva att med statens medel hushålla klokt, och icke genom colibradoseri söka vidmakthålla ett yttre sken af förmögenhet, på samma gång vi alltjemt -skuldbelasta staten. Vår ärade kollega känner äfven ganska väl, att utlandets kapitalister, som erbjudas att inlåta sig i låneaffärer med Sverge, platt icke låta bedåra sig af de vackraste framställningar af tidningsorganerna, utan helt enkelt tillse, huru vi hittills användt statens medel och huru pass klokt vi använda dem äfven. framgent. Vår ärade kollega kar också vara fullt förvissad om, att dessa kapitalister hafva en förvånande fin instinkt. Hvad framtiden har i sitt sköte, känner ingen dödlig. En tid kan visserligen inträffa, då — såsom Posttidningen uttrycker sig — en tvingande nödvändighet eller sann -statsklokhet manar till utländsk skuldsättning. Då skola vi vara bland de första som förorda densamma. Men vi påstå bestämdt, att Sverge ännu icke inträdt i ett sådant stadium, och just derföre är det så mycket mera skäl att afhålla sig från det vådliga experimentet. Om vår högt värderade kollega icke gått de poetiska statsekonomernas ärende i sitt anlopp emot oss, så har han åtminstone tillegnat sig just den metod, som de tvifvelsutan-skola använda. Att vi så omständligt ingått i svaromål med Posttidningen, härrörer deraf att vi velat undanstöka denna lilla tvist, innan vi gå det stora bombardementet till mötes, hvilket en annan af våra vänner, Handelstidningen i Göteborg, utan tvifvel tillrustar.