Aftonbladet – 4 december 1858, sida 2

NV MM na. Jägarne närmade sig; dock innan någon hann fram, hade Gösta Bertelsköld vapenlös kastat sig öfver björnen, för att, efter ärlig svensk och finsksed, brottas om segern. En mot en! ropade också han. Rätt taladt!s hörde man konungen säga, der han åter rest sig; urståndsatt att strida, Gösta hade sprungit sin fiende på lifvet, medan denne stod upprätt på bakfötterna, och hoppades med ett enda tag kasta honom omkull uti drifvan. Han beräknade ej att han derigenom fick björnens flåsande gap öfver sitt hufvud och hans tubga ramar en öfver hvardera skuldran. Taget misslyckades, så städigt det var. Hade nu björnen begagnat tänderna, vore säkert ingenting mera att säga om Gösta Bertelsköld. Men förvirrad af röken ooh huggen, glömde Nalle att bruka sin fördel. Endast hans ramar. med deras tolfmannastyrka tryckte ynglingen oemotståndligt till marken. Gösta föll, men icke ensam; han drog björnen med sig i fallet. Då sprang konungen ännu en gång fram, försmående alla vapen, för att ej öfverträffasaf någon, men mera blottställd än någon, emedan han blott hade venstra handen. Björnen lemnade sitt säkra byte .. man såg honom vackla mot konungen, man såg honom lyfta sin förfärliga ram ... ett rop undföll de kringstående. Men den lyftade ramen segnade lång-. samt ned... djurets krafter voro uttömda... några steg raglade björnen åt sidan liksom en drucken; då grep konungen honom i bringan och. kastade honom utan möda till marken... och den tunga kolossen föll utan motstånd, utan ett ljud, likasom medveten om rätta stunden, när han kunde falla med ära för olfte Carl. N Ett högt jubel från hela jägarekedian beledsagade björnens fall. Konungen betraktade det. fallna djus ret nästan med vänskap. Bind honom, men drag ej repen för hårdt,, sade han till stallmästaren, Skaffa en släde, smyckad med unga granar, och låt musiken blåsa. Det skall bli ett gästabud, hvars like man ännu aldrig sett på Kongsör., Befallningen verkställdes: Stadigt bunden, med n:ossa emellan, för att ej plågas af banden, fördes björnen i triumf med musik till kungsgården. Solen sken på det glada tåget; ögat bländades af den hvita snön. Bondgummor och barn sprungd ut till lands-. vägensgför att se den högljudda skaran tåga förbi. Gubbar och bondgossar kastade sina hattar i luften