Aftonbladet – 4 december 1858, sida 2

eldstadsrost. TEATER. Ur Carl XII:s ungdom. Äfventyr i fem akter. Svenskt original, af J. Börjesson. Vi ha förut i korthet yttrat oss öfver detta stycke, men anse oss böra återkomma till en närmare granskning af: detsamma; vi kunna med så mycket större skäl göra detta, som detsamma synes ännu icke; på långt när vara utspeladt och lagdt ad äcta, sutan komma att bibehålla sig på Mindre teaterns repertoir. Att vår historia företer många skiften och bilder, som egna sig för dramatisk behandling, torde icke af någon förnekas, liksom det äfven kan anses oomtvisteligt att en uppspirande nationell dramatik framför allt borde söka tillgodogöra sig det rika stoff, som der står att hemta. Men vigtigt är härvid att urskilja hvad som verkligen lämpar sig för den dramatiska behandlingen och att icke föreställa sig att af hvarje i någon mån upphöjd och i en viss poetisk dager stående personlighet, af hvarje historisk hjelte kan skapas en hjelte uti ett drama och: att ett drama, som är alldeles odramatiskt, kan vinna något slags estetiskt berättigande, endast derigenom att det företer en eller annan bild, ett eller annat drag, som talar till nationalkänslan och anslår patriotiska strängar. Bland de stora, af en poetisk glans omgjutna gestalterna uti vår historia, finnes det näppeligen någon, som är så odramatisk till sitt väsende som Carl XII. Han är icke någon kämpe för ett nytt tidehvarf, för en ny verldsåsigt, ingen reformator, gående före och stående i kamp mot sin samtid och den allmänna meningen, ingen hjelte, hvars betydelse kan koncentreras uti en enda handling. Han är en nationalheros, en personifikation af det svenska folklynnet, och det är uti en lång serie af bedrifter, som hans väsende och betydelse bli åskådliggjorda. Han är en fullkomligt episk karakter, en äkta hjelte för ett stort nationalepos. Han står icke isolerad; han går med massan, han är så oskiljaktigt sammanvuxen med det folk, som han: tillhör, att man tycker sig i honom se dess af många skiftande drag sammanfattade grundkarakter, uttryckt uti en enda personlighet. Och i likhet med andra dylika episka nationalhjeltar, har han en rund af hjeltar omkring sig. Karolinernas odödliga skara sluter sig omkring honom, liksom uti en pyramidalisk grupp, ur hvilken han framstår såsom det helas sammanfattning och höjdpunkt. Man skulle kunna anmärka det besynnerliga deri, att med den utveckling, som svensk skaldekonst tagit, och med de stora skalder, som vårt land egt, ingen företagit sig att genom ett stort nationelt epos förherrliga den svenske nationalbjelten. Men detta har utan tvifvel sina ganska goda skäl. Folkandan har nemligen diktat ett nationalepos om kung Carl och hans kämpar, ett epos, som icke är nedskrifvet eller satt på vers, men som dock lefver i hvarje äkta svenskt sinne och inläres tillika med de första begreppen om fosterland och nationalära. Folkanden har här uti heroisk sjelfförgudning lyftat kung Carl dit upp, der han tronar uti en så poetisk glans och ett så nationelt majestät, att det blir svårt för hvarje konstskald, egde han ock en Runebergs förmåga, att klart och tillfredsställande återgifva denna bild; dertillskulle fordras en verklig svensk Homerus. Folkfantasien har låtit nationalhjelten och hans kämpar antaga sådana dimensioner, att hvarje försök att i poetisk väg strängt begränsa hans bild, gifva densamma riktigt fasta konturer, måste bli mycket svårt, Men hvad skall man då säga om företaget alt i en åskådlig bild på seenen viljapoetiskt framställa och personligt åskådliggöra denna gestalt, som nationens skaldegenius -omgjutit med en sådan gloria. De. vunna resultaten af dylika försök bevittna bäst det orimliga deri. Att se hr Ridderstads Karl XII, som går på vallen utanför Fredrikshall. och patetiskt och mångordigt skryter och skräflar och profeterar, innebär en tortyr af det grymmaste slag. Icke stort större tjenst har hr Börjesson gjort den svenska dramatiken, då han i detstycke vi här anwäla framstältden unge Karl XII såsom en på annat sätt patetisk, svulstig och sentimental hjelte i ett kärleksäfventyr. NÄ NEN SNES ESR SIE PSI