Aftonbladet – 2 december 1858, sida 3

RN Mina söner! utropade gumman, och Peder, som under hela tiden skurit: tänderna af harm:att se sig öfvermannad; hotade trotsigt: Nu ska så fn ta er allesammans bb En gnissling hördes, och i det till morgonljusning öfvergående mörkret syntes konturerna af sex väldiga gestalter afteckna sig i portöppningen. Hitåt, pojkar! Hitåt! ropade Peder med en stämma, hvarmed han kunnat uppväcka döda. I kommen lagom från er färd för att rädda er fader. Härska I tro de husera med honom! skrek modern. Halt! kommenderade Storm och riktade blosset, som han fattat med ena handen, så att skenet deraf föll på karbinen, som han böll i den andra, riktad mot Peders panna. Ett-steg framåt, och I skolen se er faders blod rinna. De sex blefvo stående som planterade i jorden; Peder uppgaf ett ljud, som liknade ett djurs vrålande. Hör på I, ungbjessar,, återtog Storm gravitetiskt. -Håll er stilla och beskedligt, ty vi vilja er fader intet ondt, sivida I ej genom ett otidigt inblandande i saken tvingen oss till våldsamheter. Det är inte krämargods vi snoka efter, utan vi söka en vara af helt annat slag; och den ska vi vid vår svenska soldatära föra från er lurendrejaregömma, skulle vi spilla vår sista bloddroppa derför. Hvad pratar du om, karl? röt en af bröderna. ; Tror du vi ä karlar som låta lura oss af historier, sade en annan. Hvem skulle väl göra sig besvär att sammansätta historier för er? . Vi ha sett för mycket äkta krigareblod . för att törsta efter det som flyter i-.en smugglares ådror. (Forts. följer.)