Aftonbladet – 2 december 1858, sida 2

— Vi fästa uppmärksamhet på den expcsition och försäljning af frantinhnöreskanttr beten, till förmån för diakonissanstalten, som eger rum i morgon fredag samt om lördag i de la Croix lokal vid Brunkebergstorg. — Den förnämsta i hufvudstaden varande klubb, det s. k. Stora sällskapet, stiftadt redan i slutet af förra seklet af medlemmar från Stockholms börs, men sedermera allt mer och mer gjordt tillgängligt för bildade män ur alla samhällsklasser äfvensom för resande som besöka hufvudstaden, firade i går sin 59:de högtidsdag medelst en subskriberad gg Og i den för sällskapet beredda nya, både rymliga och prydliga lokalen i Rydbergska hotellet vid Gustaf Adolfs torg. Samlingen var talrik, omkring 180 personer. Vid måltidens slut föreslog ordföranden inom sällskapets direktion, grosshandlaren Schwan, skålar. för konungen, kronprinsen-regenten och öfriga medlemmar af den kongl. familjen samt slutligen en skål för Sällskapet, hvilken af talaren inleddes genom en enkel teckning af den man, som beredt sällskapet tillfälle att inrymmas i dess nuvarande lokal, framlidne grosshandlaren A. Rydberg. Talaren framhöll .dervid bilden af en köpman från den gamla goda tiden, börjande med ett högst ringa kapital — hr Rydbergs besteg sig icke till mer än 92 rdr — nöjd med en ringa men säker vinst, med inskränkta anspråk, framförallt kärlek till arbete, ordning och gudsfruktan, småningom utvecklande si till allt mer och mer styrka och slutande me att på egna kölar hemföra egna laddningar. Det var likväl denna den torftiga hyddans son hufvudstaden hade att tacka icke blott för det lysande hotell, hvari det Sällskap, den aflidne vördade mannen sjelf i lifstiden tillhört och städse beskyddat, nu firade en glad fest, utan äfven en praktisk skola till bildande af unga sjömän, som för framtiden lofvade välgörande frukter. Talaren ötvergick derefter till sällskapets enskilta angelägenheter och framkastade bland annat en vink derom, att den eleganta lokalen möjligen äfven borde upplåtas för sådana angenäma tillställningar, deri den skönare delen af vårt slägte kunde deltaga. Det blefve då fråga, icke om en ny valordning, — sällskapet hade städse orubbadt grundat sig på och befunnit sig väl af den enkla rösträtten — utan om en ny balordning.. Slutligen tackade talaren de: män inom sällskapets direktion, som haft det speciella uppdraget att för sällskapets ändamål ordna lokalen och vidtaga öfriga arrangementer, hvarefter skålen dracks för sällskapets välgång. Grosshandlaren Schartau föreslog derefter i ett lifligt och applåderadt föredrag en skål för sällskapets direktion. — Det är bekant, att bland de flera teatrar, som på senare tiden uppstått i hufvudstaden, äfven finnes en militärisk, inrättad i Svea gardes kasern vid Fredrikshof, der skådespelarne utgöras af gardister. Den lilla teatertruppen derstädes, och som efter föredömet af zuaverna på Krim under 1oppet af ett par år för sina kamrater gifvit små sceniska föreställningar, firade Öscarsdagen genom en festrepresentation, vid hvilken följande prolog, författad af hr Jolin, deklamerades af en gardist: Kamrater! Medan än vi endast drömma Om bistra tider och om bardalek, Och i olivens skugga vapnen gömma, Som gåfvos oss till skydd mot våld och svek, Låt oss soldatens dygder ej förglömma. Att offra lif och blod för kung och land, Att stupa, men ej öfverge sin fana, Att låta menskan tämja hjeltens brand, Det var sen gamralt svenska krigarns vana. Att äiska, hägna, skydda hemmets härd, Att dela nödens bröd med vän och broder, Att ära den, som rätt är äran värd; Det lärde hvarje svensk af far och moder. Så låt oss troget minnas hvad vi lärt, Och vörda våra fäders höga dygder, De ädla frön, de oss i arf beskärt, Till skördar bringe vi i Skandiens bygder. Ja, må vi, liksom våra fäder gjort, Med ed förbinda oss till års-idrotter, Idrotter i allt redligt, ädelt, stort, Som falla kan på våra blyga lotter. Från Oscarsdagen tälje vi vårt år, Det är vår hyllning till den sjuke kungen, Hvars milda spira — lik en trollstaf — slår Hvar krigets hydra, ur sin afgrund sprungen. Väl har hans visa statskonst gjort vår lott, Att synas overksamma piltar blott I lägsta klasserna af krigets skola; Men kungen vet hvad krigaren är värd. Ty då han hvilar, hvilar han på svärd, Tills han i vapnens glans sin bild får sola. Välsignelse alltså åt Oscars frid! Må fridens genius hans hjessa kröna Med blommorna af allt det ädla, sköna, Han främjat under sin regeringstid. Må folkets kärleksjubel denna dag, Sig tecknande i tusen skilda drag Ock få en tolk från svenska härens leder, Må alla glädjeeldar byta sig Till minnets stjernor, dyre kung, för dig! De skola aldrig i vår nord gå neder. Må hvarje hurrarop, hvar hjertlig bön Dig hviska: Är din lefnadsqväll ej skön, Fast plågans moln sin skymning kring dig breder. Förhänget skilde sig här och blottade konung Oscars byst i en gloria af bajonetter och krigareattributer samt omgifven af representanter från Stockholms olika garnisonmsregementer. Tvenne fanbärande grenadierer bildade de yttersta figurerna i grupperingen. Deklamatören fortsatte: v Soldater! Samloms nu kring Oscars bild, Med vördnad blifve den af oss betraktad; Se, kungen ler mot oss, så huld, så mild; Han ser, hur han af troheten är vaktad. Så svärjom då, kamrater, om vår ed Åt kung och land, åt Sverges ära; Att stupa man vid man, ja led vid led, Långt hellre än att slafvens kedjor bära;