Aftonbladet – 1 december 1858, sida 3

mindre meriterade; men den rättighet, som för 18 rarne i Örebro och flerestädes yrkas, är icke att deras meriter skola gälla hvad de kunna, utan att de skola erhålla den eller den tjensten med ovilkorligt uteslutande af alla andra sökande. Aåhända skall någon invända. att den tjenstgöring ilken vi ofvan togo till. utgångspunkt, . Den är likväl. vald med afseende på c all, som här närmast kommit i betraktande Det är oss nemligen bekant, att en af de nu i Örebro tjenstgörande öfver ärarne, hvilken blifvit:af rektor derstädes förordad till erhållande af lektorsplats, endast 2:ne år sådan befattning föreståttz Men om man anser denna tjenstgöring otillräcklig, så frågas, hvar rätta gränsen ligger. Bestämmes den till 3:ne år, så uteslutas de, som endast tjenstgjort 27, år, vore än dessa senares arbete vida förtjenstfullare än deras, som börjat ett halft år före; och hvilsen tid man helst vill fastställa, så blir godtyckligheten och möjligheten af orättvisa lika. Vill man åter taga sin tillflykt till de särskilta lärarnes vitsord om nit och skicklighet, så törde det befinnas, till våra lärares heder, att de allesammans ådagalagt dessa egenskaper, och att det företräde, hvarpå en eller annan i nämse hänseenden möjligen -kan göra anspråk, icke varit-så betydligt, att det kunnat vinna ett tydligt och bestämdt uttryck i betyget. Med ett ord: skall en af meranämde lärare såsom undantag förklaras allena berättigad till lektorssyssla, så måste denna grundsats tillämpas på alla och således undantaget upphöjas till regel. Härvid mötte likväl en högst väsentlig. svårighet. Vid flera af de nu ifrågavarande läroverken har undervisningen ej varit så mellan de särskilta lärarne fördelad, att deras tjenstgöring kan: anses fullt motsvara den, som enligt skolstadgan skulle tillhöra lektorer, hvartill kommer, att vid de högre elementarläroverk, som hafva ett mindre antal lektorer än det vanliga, dessa lärares undervisniogsskyldighet nödvändigt kommer att för framtiden blifva i viss mån annorlunda än vid de öfriga läroverken af samma prdning, till följd hvaraf det måste anses vara ganska problematiskt, om någon af de nuvarande lärarne inder sin föregående tjenstgöring haft tillfälle att idagalägga just den skicklighet och de kunskaper, som af blifvande lektorer komme att erfordras, om nemligen vid sådana läroverk alla eller de fleste lektorerna måste bestrida undervisning i mer än ett läroämne, men de nuvarande lärarne blott undervisat ett enda. Skall då afseende förnämligast fästas på äroverkens behof och följaktligen de lärare, som hufvudsakligen: eller uteslutande varit med ett enda läroämne sysselsatte, åläggas nya prof och täflan med andra sökande, under det på andra ställen lärare, som med de förra dela enahanda meriter, direkte lifvä för lektorer förklarade; eller skall, på detsamma rätt må vederfaras alla, som hafva lika förtjenster, äfven vid de läroverk, som hafva färre lektors beställningar, samtlige förutvarande ämneslärare i de högsta klasserna förklaras för lektorer? Denna råga bejakas naturligtvis; men nya staten upptager r dessa läroverk icke så många lektorsbeställningar utt de motsvara läroämnenasantal. Hittills har t.ex :n lärare undervisat i teologi, en annan i historia, en tredje i matematik, en fjerde i naturvetenskap o. sv. Numera måste flera ämnen förenas i en hand, ;. ex. teologi och historia, matematik och naturvetenskap. Hvem skall erhålla den nya lektionen i dessa förenade ämnen?. Den, som förut läst teologi, el.er len, som läst historia o. s. v.:? Om ej afgörandet af 2:e möjligtvis alldeles meriterade lärares öde skall ske på måfå, så måste de väl ega rätt att genöni orofsafläggande göra: sina : anspråk och förtjenster sällande och följaktligen har denna åtgärd visat sig vara den konseqvens, till hvilken hr 0. J. G:s egna remisser ovilkorligen leda. (Forts.)