Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

— Med anledning af regeringens resolution öfver Örebro stads valordningsförslag, yttrar sig Carlskrona Veckoblad: Den lika rösträtten bar således lidit nederlag denna gång, men den skall segra, derom må man icke misströsta. Det förnuftigt rätta kan till en tid hejdas, men fram måste det. Igenom alla hinder bryter det sig och bryter ned allt hvad som står i dess väg. Går det också blott med tuppfjät fråmåt på reformernas väg i Sverge, fram går det dock, trots alla metsägelser, och en gång kommer man väl dit förnuftet visar. De, som genom detta beslut komma att lida mest vid riksdagsmannavalen, äro det egentliga borgerskapet — de handtverkande borgrarne; ty de äro fattigast och komma således att föga eller intet gälla emot de stora handlandena och embetsmännen, hvilka med sina stora debetssedlar hi danefter alltid skola komma att bestämma valen. Man är emellertid nyfiken att få veta, hvilken begränsning af röstetal, som kommer att anses skälig, om den i Hudiksvall antagna, der en enda röstberättigad kan få gill och med 100 röster. — Hallandsposten yttrar sig om samma ämne på följande sätt: Att regeringen skulle beträda en så helt och hållet reaktionär och frihetsfientlig princip vid valordningsförslagets stadfästande, hade vi icke väntat oss, och det är derföre som vi tro, att hvarje framåtskridandets vän med indignation och ledsnad emottagit notisen om den oväntade utgången. Vi halmstadsboer, som ock slöto oss till det tidsenliga och som det synes rättaste valordningssättet, eller per capita-omröstningen, hafva således nu att motse nödvändigheten att ånyo behandla denna angelägenhet, för att göra den för regeringen mera smakfull. — Tänk om de valberättigade, lämpande sig efter regeringens föreskrift, a la bonheur antaga den graderade skalan — det kan ju ock. i nödfall låta sig göra — på så sitt, att den, närmande sig per capitaprincipen, begränsas endast af två röster, en för skatt t. ex. till och med för 100 eller 150 rdr och två röster för skatt derutöfver. Intressant skulle vara att sedan se, om vår, med Guds nåde, regering äfven skulle kullslå ett sådant beslut! Folket vet emellertid hvad klockan. är slagen, sedan det: framåtskridande, hvaråt det gladde sig att komma i åtnjutande, af vår illiberala regering med ett enda penndrag öfverkorsats. — —— a