Aftonbladet – 29 november 1858, sida 3

sin drifkraft, och en vacker handling förringas icke till sitt. värde derföre att den ledes af ett ömt hjerta. Må man vid er ålder tala om bifall, tacksamhet, medl:dande — hvad är det allt mer än en vacker mantel öfver en ännu vackrare hemlighet? O, mina barn! och han fattade deras händer: Sen mig i ögat! Frukten ej konungen, veten tvärtom att hans bästa, hans dyraste minnen ej äro fästade vid purpurns glans och spirans makt, utan vid den tid då hans pulsar, liksom edra, slogo af ömma önskningar och hopp. Det är vid hågkomsten af den, jag vänder mig till er med en begäran, min vackra fröken. Stephanie gjorde en vördnadsfull böjning på sitt sköna hufvud. : I morgon, fullföljde konungen, sätider jag denne yngling, till den, armå; som skall slåss emot de upproriska tartarstammarne. Tillåter ni honom tänka, att ni med deltagande skall följa hans bragder?, Vid tanken på den nära förestående skilsmessan och de faror, för hvilka kriget med dessa halfvilda folkstammar skulle utsätta Mikael, genombäfvades Stephanie af en dödsrysning, blodet sjönk henne från kinderna och hon mäktade knappast hörbart uttala ordet: Ja. Haf tack! Ni har skänkt en hjelte åt mina härar. Och er, fortfor konungen i det han med ett leende vände sig till Mikael, er skall blott halfva äran af edra bragder tillkomma., Nej, sade Mikael, jag nedlägger också den på det altare, hvars gudom skall gifva seger åt min arm. f Ni hör, min vackra fröken, om han förstår skattavärdet af ert löfte. Ni skall icke -behöfva ångra att hafva gifvit det.n Jag voreicke. värd att kallas Czarneckis dotter, kunde jag blifva kall för framgången