Aftonbladet – 29 november 1858, sida 3

taga sig plats der och qvardröja så lång ti som han behöfver för att taga full kännedon om det som intresserar honom. Tre dagar veckan är museet utan afgift öppet för de: stora allmänheten, och de öfriga hvardagarn endast för vetenskapsmän och konstnärer men jag har hört omtalas exempel derpå, at museets tjenstemän, äfven å de för allmän heten icke afsedda dagarne, med utmärkt be redvillighet och förekommande artighet före visat samlingarne för resande, som misstagi sig om rätta dagarne samt ej haft tillfälle at å annan dag återkomma. Den stora perso. nal, som till dessa samlingars ordnande och dagliga bevakande erfordras, äfvensom samlingarne sjelfva, deras uppställning och underhåll, måste erfordra betydliga anslag; mer så hade England ock uti detta museum er vederläggning på deras påståenden, hvilks kunde vilja förmena, att England blott vinnlade sig om materiella intressen; och beskådandet af detta museum ensamt för sig är er tillräcklig belöning för en resa till London. Genast i museets trappor finna vi anslaget: ett förbud att vidröra väggarne, hvilket förbud vid första ögonkastet förefaller något besynnerligt; men man kan, vid närmare eftertänkande, lätt uträkna skälen till förbudet. På flera ställen i förstugor och trappor finnas nemligen egyptiska eller assyriska basreliefe fästade; och dessutom, om engelsmännen fingeg vidröra väggarne, skulle de derstädes rista sina namn. Engelsmannen har en verklig mani att rista sitt namn, chvar ban möjligen kan finna en plats för detsamma. Ej blott på väggar och murar vid alla märkvärdiga ställen — der bruka äfven resande af andra nationer skrifva sina namn — men äfven på träden i parkerna, på en mängd likgiltiga ställen samt slutligen ock på ställen. der man tyckes snarare kunna anse såsom en skymf att få sitt namn tecknadt; — allestädes der-ristar engelsmannen sitt namn. Då Jobn Bull afbildas, bör han föreställas inristande sitt namn. För: att emellertid gifva en afledare åt denna lust, har man i förstugan till museet framlagt ett album, der de besökande kunde åtminstone med bläck skrifva sina namn; men då så många märkvärdigare saker funnos att se, kom jag ej att gifva akt uppå huruvida de mycket begagnat denna lägenhet. Då jag bemma i Sverge för några år sedan med mycket intresse läst Layards bok om de af honom verkstälda gräfningar i Ninives ruiner, samt betraktat ritningarne af en del utaf de basreliefer, han under dessa gräfningar påträffat, så drogs nu min uppmärksamhet först och företrädesvis till samligen af åe assyriska antiqviteterna, deribland jag hade att i original återfinna hvad jag sålunda läst beskrifvet och sett afritadt. Jag betraktade således med spändt intresse de kolossala bevingade.: oxarne med menniskoansigten, hautrelief i alabaster, hvilken alabaster dock ingalunda hade någon likhet med def klara, genomskinliga sten, hvaraf man nu för tiden försäljer en hop arbeten. Måhända hafva de dock :såsom nya haft samma utseende. Vidare fick jag se ett ofantligt antal basreliefer. gifvande en åskådlig bild af de gamla assyriernas seder. Belägringen af befästade städer, fältslag, .triumftåg efter vunnet fältslag samt lejonjagter voro de vanliga föremålen för framställningarne. Vid belägringarne såg man ofta. murbräckan framförd emot murarne. Stadens besättning sökte att medelst nedsläppta kedjor fatta murbräckan, men de belägrande hängde sig fast vid maskinen och kedjorna, för att genom sin tyngd motverka försöket. Bågskyttar, stundom på land, stundom i båtar på någon förbiflytande flod, riktade sina pilar mot besättningen på murarne; och -som vattnet den tiden måste varit särdeles klart, så såg man helt naift fiskarne i floden under båtarne samt en sköldpadda som krälade på flodbottnen. I fältslagen spelade alltid konungen hufvudrollen såsom stridande. vanligeni en stridsvagn och åtföljd af en jeunuch (denne senare igenkänlig på sin skägglöshet). Vid triumftågen efter vunna fältslag fick man se det vunna bytet och fångarne, som leddes af soldater, stundom äfven afrättades. Man såg personer sysselsatta med att räkna de afbuggna hufvudena. Ett af dessa triun ftåg medförde fångar, ej blott at andra nationer, utan äfven af judarne, hvilka skilde sig från de öfriga genom en afvikande kläddrägt. Den judiska ansigtstypen var här så fullkomligt återgifven, att man vid första anblicken igenkände densamma; och den långa, krokiga näsan, som vi i Stockholm vanligen återfinna hos medlemmärne af denna nation, saknades icke. Bland: lejonjagterna utmärkte. sig synnerligast en mängd sådana, framstälda å basreliefer, hvilka af en senare resande än Layard blifvit anträffade i Ninises ruiner, och hvilka funnits på större djup in de hittills anträffade, samt derföre, såsom mera skyddade mot åverkan af luften samt af len brand, som förstört palatset, voro fullkomligt oskadade. Dessa senare basreliefer voro så nyligen anlända, att någon plats för lem i de stora gallerierna ej ännu hunnit blifva bestämd, utan fingo de beses i en källarevåning, der:de voro uppstälda. .Bildhuggeriarbetet å dem var så fint och i detalj utrördt, att jag med blotta ögat ej upptäckte illtsammans, men den väktare, som hade tillsyn öfver rummet och som märkte att jag med intresse betraktade basrelieferna, framtog ett förstoringsglas och lät mig derigenom se n hop detaljer, såsom prydnader på jägarwes kläder med mera dylikt. En basrelief rörestälde förberedelserna till en lejonjagt. cke i en skog, utan på en bana, der det lejon. som skulle iagas. nu. under afvaktan af jao. !: