Aftonbladet – 27 november 1858, sida 3

— Hvad hafven I i Sverge att vinna, som ej Polen skulle kunna bjuda er? Nej, aldrig. jag upprepar det ännu en gång., Det är icke fråga om vinning eller beräkningar. För så ringa intressen bestorma vi ej ers majestäts godhet, återtog Mikael. Hvarom då? Denna önskan måste hafva sina skäl Ja, sina vigtiga, sina oemotståndliga skäl. Och hvilka ?, Brefvet, sade drottningen med en min, hvaraf Georg och Mikael ånyo kände sig sårade. Ja väl, brefvet, just brefvet,, svarade den förre. Hvars hemlighet ålägger er trots mot våra befallningar, föll drottningen åter in. Hvars hemlighet vi för ers majestät måste förtiga.n : En förtäckt brottslighet. Öfver hvilken hans majestät konungen eger att döma. Och Georg vände sig mot honom. Jaså, konungen. Konungen allena, sade Georg betonande. Lika mycket, sade drottningen och lemnade rummet. 5 Dörren hade icke förr tillslutits efter henne innan Georg framräckte brefvet till konungen och sade: Detta skall säga ers majestät allt. Konungen läste. Jag förstår nu,, sade han. Men detta skall icke .skel. Nej, jag kati det icke! Sjelfva den pietet I visen vid uppfyllandet af denna önskan stärker den känsla som binder er vid mitt hjerta. Jag förmår icke skilja er från mIg. Hvilken skuld vill ni lägga på våra samveen? sade Mikael. Ingen skuld, nej! Jag skall vinna mitt mål utan att fläcka edra samveten. Försynen, som nedlagt ömhetens känslor i våra hjertan, vill icke förgöra dem i så hårda strider, Hören