Aftonbladet – 27 november 1858, sida 2

derföre säga er, lika uppriktigt som ni nyss bigtat för mig, att Wittenberg och de öfriga svenska herrarne, som ni afsändt, i detta ögonblick sitta som fångar på Zamosk., Johan Casimir betraktade sin gemål med en blandning af misstro och förvåning. Hans eljest så milda ansigte öfvergöts af vredens rodnad, i det han sade: Hvem har haft sin hand i det spelet? Det har jag,, sade Louise Gonzaga med ett oföränderligt lugn. Ni, min gemål? Huru långt vill ni fresta mig? Det är då icke nog innan ni visat hela verlden till hvilken slaf ni nedtvingat mig under er herrsklystnad! Lugna er! Edra förebråelser sakna all giltighet. För att spara Wittenbergs lif sände ni honom till Zamosk, men ni tycktes icke frukta att folkets raseri kunde dråbba honom under vägen. Jag åter befarade det och tog mina mått och steg för att öka tryggheten af hans resa, på det man icke skulle beskylla er för halfva mesyrer. Se der det bevis jag sifvit verlden på att handla mot er vilja lb Men i Kraznåu har man mina order; der skulle min vilja ha gått i verkställighet. Ni irrar er. En aning sade mig att Kraznau var farligt just för kommendanten, som burit Sverges färger, och jag lät gifva befalloing att undvika platsen. Louise, Louise, ni har grymt sårat mig! Utom att hafva nedsatt mig i mina fienders ögon, har ni förringat min makt i mina egna indersåters, i det ni tillintetgjort mina beallningar genom edra. Ni hånar mig på samma gång ni smärtar mig. Håll upp, min gemål! Med litet mera för.roende hade ni icke behöft uttömma er i lessa förebråelser. Jag trodde icke att Johan Jasimir kunde bedraga sitt folk — detta är min enda förklaring. Vi hafva handlat utan