Aftonbladet – 27 november 1858, sida 2

naträddas undan en död som skulle sätta en fläck på tillförlitligheten af konung Johan Casimirs löften. Men faran af detta, hvaraf min gemål med sin ömtåliga samvetsgrannhet skulle känna sig förkrossad, är långt ifrån öfvervunnen. Tvärtom är fruktan värdt att det förbittrade hat, som här aftäckt sig mot denne man, hvilken man kallar krigets upphof och Polens plågoris, meddelat sig äfven till dem, åt hvilka hans säkerhet är anförtrodd, och att. det blod, som här är sparadt, är ämnadt att flyta under hans väg. Derföre, min Marie, anhåller jag att du från Zamosk måtte hemligt utsända säkra truppvakter genom palatinatet Sandomir för att sluta sig till betäckningen af fångarne och betrygga deras väg. Framför allt ber jag dig gifva dem befallning att undvika Kraznau, såsom misstänkt för vissa stämplingar. Då den svenske fältmarskalken i anseende till sina giktlidanden måste färdas med yttersta försigtighet, följaktligen ganska långsamt, hoppas jag att vi med skyndsamhet vid våra mått och steg skola hinna den förväg, hvarpå deras framgång beror. Handla kraftigt, djerft och beslutsamt! Polens drottning och Zamoyskis maka räcka hvarann här banden till ett vigtigt steg. Farväl, min Marie! Vare oss lyckan gunstig, såsom jag är det dig! Louise. Så saart drottningen låtit affärda detta bref, gick hon att innesluta sig i sitt: kloster för att, såsom hon föregaf, hembära den heliga jungfrun sin tack för stadens befrielse, Först efter sex dagar visade hon sig åter, och nu glad, mild och älskvärd som i sin lyckas mest bländande: dagar. Johan Casimir, förtjust af att återse sin gemål med detta ansigte, och tillskrifvande denna förändring religionens kraft på ett hjerta, som med allvar och värma sjunker i dess famn, ville ej låta