Aftonbladet – 26 november 1858, sida 1

I STOCKHOLM den 26 Nov. Det förljudes, att Stockholms magistrat lärer komma att redan till den 3 instandande December sammankalla stadens valberättigade invånare, för att delgifva dem det förslag till valordning, som magistraten, med ledning af de valberättigades åsigter uppgjort, och sätta dem i tillfälle att vid samma förslag göra sina påminnelser,. Man vill veta, att det förslag, som magistraten anser hafva erhållit majoritet inom klasserna, är komiterades förslag oförändradt. Man tillägger emellertid, ivad också Svenska Tidningen redan uppgifvit, att magistraten lärer vara sinnad att hos regeringen afstyrka det förslag, som magistraten sålunda sjelf uppgjort. Förmodligen kommer magistraten att i underdånighet uttrycka den åsigt, att förslaget icke torde kunna hafva att påräkna kongl. stadfästelse, emedan det är fotadt på grunder, som K. M:t redan i det nådiga brefs vet om Örebro valordning förklarat sig icke ämna gilla. Antagligen kommer mar gistraten att äfven delgifva de valberättigade de betänkligheter hon sålunda hyser motförslaget. Antingen detta sker eller icke, lärer man väl kunna taga för afgjordt, att förslagets motståndare bland de valberättigade, komma att i form af Ppåminnelser?, den endi form, under hvilken man, enligt magistratens beslut, kän om förslaget yttra sig, gifva tillkänna sin missbelåtenhet med de grunder, på hvilka det är bygdt, och möjligen äfven mot: sätta sig dess insändande till K. M:t, såsom stridande mot K. M:ts, i dess bref af den 16 Nov. uttalade åsigter om de grundsatser, från hvilka man vid valordningarnes uppgörande i regeringens tanka bör utgå. Förmodligen läia medlemmarne af nämde parti då komma att mangrannt låta anteckna sig till protokollet, såsom instämmande uti den af någon pärtiets banerförare framburna ?påminnelsen?, och man får således dervid se upprepadt det roliga skådespel, som af de famösa 57 reservanterna uppfördes vid husegarnes sista san: Efter hvad vi: kunnaterfara om stämningen bland flertalet af den liberala åsigtens anhängare, lärer man å denna sida hafva för afsigt, att ganska lugnt åse hela detta frispektakei och låta saken hafva sin gilla gång. Man utgår nemligen från det antagandet, att mas gistraten, trogen sitt en gång afkunnade bes slut, ej skall låta någon votering om förslagetnu-ega rum och att detsamma följaktligen i alla händelser kommer att i oförändrad form till K.-M:t ingå, såsom ett uttryck af den inom den ofautligt öfvervägånde majoriteten bland de valberättigade rådande mening. Mensom Stockholms vällofliga magistrats tillgöranden i denna fråga ingalunda äro med någon visshet på förhand beräkneliga, lärer man emellertid hafva för afsigt att så mangrannt som möjligt infinna sig för att, om magistraten möjligtvis skulle vilja gifva saken något nytt uppslag, deremot kunna äfven å denna sida med eftertryck afgifva de påminnelser och protester, hvartill man ur liberal synpunkt kan finna sig befogad. RS Inträffar dock, såsom antagligt är, ingenting annat, än att magistraten framlägger sitt förd slag och förklarar sig skola detsamma till öfs verståthållaren insända, för att till K. Maj:t vidare befordras, då ämnar man låta dervid bero, öfverlemnande åt framtiden både attutvisa, om K. Maj:t skall anse det lämpligt jatt vägra sin stadfästelse å förslaget, och att öfverväga hvad som med anledning af en sås dan: vägrad sanktion vidare är att i saken åtgöra. : Vi ha hört en mängd valberättigade uttala den åsigt, att en vägrad sanktion icke kan an ses utgöra ringaste skäl för de vaberättigade, att ej förnya sin öfverenskommelse omden lika rösträttens och de samfälda valens antagande, hvartill de å sin sida äro lagligen berättigade , och att risken, att hufvudstaden skulle, genom ett sådant vidhållande af de valberättigades åsigt, råka att blifva vid en riksdag alldeles orepresenterad, torde vara vida större för regeringen än för hufvudstaden. Då vi emel ertid för vår del gilla den åsigten, att denna fråga bör blifva föremål för öfvervägande först sedan det. visat sig att sanktion verkligen vägras, så anse vi oss icke behöfva i denna punkt nu uttala oss. Jöntöpingsbladet yttrar sig rörande de skäl, på hvilka regeringen stödt sin vägran af sanktin på Örebro stads valorduingsförslag, på följande sätt: Vi kunna ej finna dessa efter föregifvande ur grundlagen hemtade skäl på något sätt tillfyllestgörande och anse dem snarare blott som ett försök att gifva ett bättre sken åt den innersta tankens Sic volo, sic jubeo, ty regeringen har enligt grundlagen rätt att utan angifna skäl vägra fastställelse å en anFoNDETAERRIETEOE RARE SEEN SOS BETR ATNEEET