sat att öfvervigten verkligen låg hos oss, och hela hemligheten deraf är att folket förstod sina pligter. Pligter, upprepade Johan Casimir. Ja, ers majestät! Först då menniskorna sammanknyta sina krafter vid detta band, blir det något rätt stort af, något som verlden kallar — under. Lycklig den monark, som hunnit lära sitt folk dettan, suckade Johan Casimir. Sverges Wasar hafva Törståätt att nyttja jernhandskar,, anmärkte drottningen. Om de med dessa gifvit form åt yttersidan, hafva de med helt andra medel vetat att bringa styrka åt den inre, i det de gifvit folket -tora minnen att bäfda och en stor framtid att eröfra. Ni är partisk för edra svenskar,, sade drottningen. : Jag är icke svensk., Så mycket bättre! Ni är likväl ett mönster af tapperhet och pligt och en prydnad för hvilket land som får räkna er till sin undersåte. ; . Ers majestät sku:le göra den besegrade för mycken ära, om han icke fått lära att ej taga allt efter orden. Sådana förtjenster som edra, min fältmarskalk, kunna i sanning icke nog högt värde ras. Jag är öfvertygad att Polens konung icke skulle finna ett pris för stort för. att i sin tjenst fästa en sådan man. Eller huru, min emål MD 4 Utan tvifvel äro sådana fältherretalanger oskattbaran, sade konungen. : Ni hör det af en monarks mun, hvars frikostighet af alla prisas. Jag upprepar det ännu en gång: Ni är i vårt våld, och jag ger er att lösa hemligheten af den nya betydelse dessa ord kunna ega. Louise Gonzaga drog härvid en blixtrande juvel afsitt finger och räckte Wittenberg. Denne tog den, betraktade och lemnade den tillbaka i det han sade: sDen har funnit sin värdiga plats på den skönaste fruntimmershand.