Aftonbladet – 25 november 1858, sida 2

se! O sådan är krafvet af himlens hämd — lidande, ånger och — försoning ! Nu hördes klockans ljud, som, sedan lugnet åter inträdt, sammankallade de: spridda och förskräckta systrarne till bön. Drottningen, som aldrig förnekade väldet af de naturliga ömhetskänslor, hvarmed hennes hjerta var så rikt begåfvadt, så snart ej den verldsliga herrsklystnaden fordrade detta offer, hade under den scen vi nyss skildrat dragit sig tillbaka i en skum vrå af rummet, för att icke genom åsynen af sin närvaro väcka någon störande oro i deras sällhet; men nu, då faran af en upptäckt stod för dörren trädde hon fram för att med hela makten af sin myndighet förekomma den. Det är tid ati sluta, sade hon. Farväl b sade Guduna. Minnet af detta ögonblick skall förljufva längtar af mitt återstående lif och gifva mig en fröjd mera att hoppas efter dess slut. : i aFarväll sade Serafia. I dessa drag,— och hon visade på Kristusbilden — ser-jag dig än, min fröjd på jorden, min längtan i himlen. Förfärligt, snyftade Mikael. Hvad kallar du så? d Dessa murar, som skilja er från verlden och mig.n Som med. sin heliga frid vilja läka de sår den förra gifvit, och i sin heliga skugga gömma den blygd åt hvilken hon gäckande ler — o, min son, välsigna dem! Gån, medan ögonblicket ännu gynnar er. eller I bringen öfver dessa klostrets systrar ett straff grymmare än döden! sade drottningen. Mikael och Georg sleto sig ur de armar, som ännu i afskedet med fördubblad styrka sökte fasthålla dem. Se der! sade drottningen och visade dem en liten port med gallerfönster till venster i