Aftonbladet – 24 november 1858, sida 3

Det är icke blott gradskilnad, men en väsentlig och specifik: åtskilnad emellan de olika slagen af doktor, i Tyskland till och med större än i Sverge. I alla fall är professor Miller ännu icke här legitimerad som medicine doktor och sålunda fullkomligen inkompetent sökande till professionen i kemioch farmaci vid Carolinska medico-kirurgiska institutet härstädes, vore han ock i agrikulturkemien en större mästare än sjelfva Liebig. Utan att dem emellan döma, må dock just Liebigs omdöme här anföras, beträffande d:r A. Millers kemiska arbete i Tyskland. Liebig, ber Theorie und Praxis in der Landwirthschaft, traunschweig, 1856 s. 127, yttrar sig derom, ibland annat, sålunda: Möchte mein Freund Stöckhardt in den Arbeiten anderer, z. B. in der Abhandlung von D:r A. Miller (Zeitschrift för deutsche Landwirthe 1855 s. 168). sehen welche Gefahren und Missdeutungen er auf dem betretenen Wege entgegengeht, und zu welchen Missbräuchen die Nachahmung föhrt. Der agrikulturchemische Inhalt dieser Abhandlung beruht auf eine Reihe simulirter, Analysen und danach berechkneten bersichten, und sie ist ön Ganzen als Parodie der modernen agriculturchemischen Arbeiten, woför ich sie halte, ganz uniäbertrefflich.. Derpå anföres i en not exempel på d:r A. Millers Guano, innehållande i 100-delar 20 delar ammoniak motsvariga, altså mer än den neutrala oxalsyrade ammoniaken o. s. v. Från Upsala anfö ras ock några dylika curiosa om professor Möllers analys af Kungsholmsvattnets. Ville man likväl, oafsedt dessa gravamina, ändå här godkänna landtbruksakademiens agrikulturkemist, hvar finnes deremot något af honom ännu vidgjordt, upptäckt eller författadt i den exaktare, kemiska vetenskapen eller i dennas praktiska tillämpning inom farmacien? Helt annorlunda är förhållandet med d:r Hamberg. Utom det att denne flera år varit kemie adjunkt och laborator, har han dessförinnan genomgått alla graderna till den nu lediga tjensten, från och med den farmaceutiska, slutligen äfven som egare ända till år 1850 af apoteket Hjorten å Kungsholmen till och med den, att han är icke blott medicine doktor, men ock kirurgie magister, således utöfver hvad lagstadgandet äskar, samt inför hela svenski folket synnerligast gjort sig känd med sitt storartade museum, det enda hittills i sitt slag här i landet. Gradualdisputationen Om vegetabiliska droguers insamling och förvaring utgaf Hamberg för 10 år se dan, under framlidne professor Wahlenbergs inseende hvilken icke plägade låta någon åtnjuta detta, meå mindre studenten sjelf författat sitt specimen för graden. Såsom apoteksvisitator är doktor Hamberg allmänt känd, närmast efter sin företrädare, såsom en närmare kännare, än till och med sjelfva Berzelius. Hans namn, som ung doktor, berättigade honom ock 1851 och 1852 till statsanslag, stort 1200 rdr bko, hvar med Famberg förrättade en utländsk resai Tyskland Belgien, England o. s. v., som för honom mer äv någon annan möjliggjorde tillkomsten af ofvanskrifne museum, i allmänna tidningarne också rättvisligen förordadt, till och med af en sådan kännart som professor Palmstedt. Dessförinnan redan, har han tagit initiativet i ännu en annan sak, specielare för farmacien, i det han 1843—48 utgaf en medicinsk farmaceutisk droguesamling i 5 afdelningar, af kongl. Sundhetskollegiun belönad med 20 dukater och särdeles lofordad af en så samvetsgrann kännare, som professor Wahlenberg i Upsala, medan Hamberg ännu studerade derstädes. Jemte allt detta har samme man skrifvit och från trycket utgifvit anteckningar, i både kemi och farmaci, såsom i svenska läkaresällskapets månadskrift. Om Chloroform m. m. Äfven i Englands litteratur samt genom Tysklands periodiska press är han känd (se vidare Sverges läkarehistoria af d:r A. B. Wistrand 1855.) Öfverblickar man sålunda hr N. P. Hambergs verksamhet, måste något hvars slutomdöme utfalla derhän, att sällan nu för tiden en profession har lyckan att kenna mottaga en i och för sig så praktiskt bildad, passande och godkänd innehafvare, som dr Hamberg i den för kemi och farmaci. Intet enda af den senare tidens öfliga läroprot för erhållande af profession vid de medico-kirurgiska inrättningarne är af honöm heller uraktlåtet. ej ens det att han, så godt som någon annan. gifvit hugg och spark åt homöopatien (se Pharmaceutical Journal, Vol. XI, London 1852, pharmacy in Swedenv). Men, hvad betyder all c:r Hambergs verksamhet för nästan alla professionens delar emot analyserna af ,Kungshomsvattnet? : Någon har dock velat lägga doktorn till last hans senaste föreläsningar, såsom underhaltiga. Medges måste väl ock, att efter Berzelius och Mosander är svårt, om ej omöjligt för någon, att härutinnan fylls platsen eller straxt uppträda med samma färdighet och ö:vade förmåga, som de båda, de )pperste föreläsare som här funnits. Huru läroprof med föreläsningar, specimina och slikt till och med blott af en person ändock sättas i oförtjent vanrykte, derom vittnar iblund anvat en i Aftonbladet ännu pågående Efterräkning mellar e. 0. professorn Bruzelius, i allo Lunds utmärktast. kirurg, och dennes förklenare med en sådan medel måtta i s, etsen, som framlidne prof. J. Sönnerberg. Slutsatsen af ofvanstående framställning gör sig likväl sjelf sålunda: Har man förr gått för långt i att icke medge kunnige utlänningars inkallande i rikets tjenst; så synes nu deremot brorskärleken för de utländske bli nog öfvervägande samt, mer är skäligt eller rättvist, till mehn och skada för landets egna söner. Men med allt detta, få vi väl se och höra om den tyske prof D. A. Millers föreläsningar här lyckas bättre, än analyserna, samt än svenska, båd: företrädare och medsökande, —db—