Aftonbladet – 24 november 1858, sida 3

ving för den trapperhet ni och edra landsmän ådagalaggt att tacka för min eftergifvenhet för dessa fordringar. För att icke sätta så trogna krigare i trångmål, som mer skulle skada dem än gagna mig, skänkel jag mitt samtycke till edra vilkor. Om eder konung vet att helga sina medgångar genom ädelmod, skall jag veta att helga mina motgångar genom samma medel. Wrangel bugade sig, framtog ett litet etui med penna och bläck och höll det för konungen, Denne undertecknade på stället. Derefter ilade han tillbaka till det palats, der drottningen befann sig, för att meddela henne innehållet af punkterna samt fordra rådsherrarnes underskrifter. Lowse Gonzaga bleknade vid det hon genomögnade punkterna. Jaså, sade hon, också segern med vanäran! Och hon gjorde en rörelse, såsom för att sönderrifva papperet, I himlens namn, min gemål! utropade konungen och hejdade henne. Johan Casimirs namn under detta papper ? Det gifves en makt, den äfven konungar måste underkasta sig: nödvändigheten. Ett fantom, som bedrager inbillningen. Och drottningen höjde axlarne. Ett fantom med blod i sina spår. Ni fattar icke min belägenhet.o Ni är segrare, min gemål, men ni undertecknar vilkor utan att låta edra fiender känna er öfvervigt. Ni är konung och ni låter ett par slagna befälhafvare diktera lagar för er. Är det att hämnas edra förödmjukelser? Är det att låta Karl Gustaf känna den fruktanvärda sidan af er makt? En konung, som förlorat makten öfver sitt folk, har ingen fruktansvärd sida att bjuda. Det är icke mina fiender, det är mina undersåter som hota Warschau med förstörelse.n