Aftonbladet – 24 november 1858, sida 2

gare, åtföljd af en liten skara af hans folk, som han lyckats återkalla till lydnad. Hvad står här på ? dundrade hjelten. Ären I döfva eller hafven,I icke hört trumpetens ljud?x ES : Han befallde derpå en honom åtföljande trumpetare att förnya signalen. Det krigiska ljudet, sammanträngdt mellan de höga murarneg aft klostrets många byggnader, klang med en egen och mångdubblad skärpa, men afbröts plötsligt i det en lans genomborrade trumpetaren. Hal! skrek Czarnecki förbittrad. Blod för blod; lif för lif! Ännu, himlen vare lofvad, finnes polsk trohet att tukta polsk trolöshet med! Soldater! och han vände sig till sina följeslagare, försvaren er för de der blodhun-; darne, som I icke längre kunnen kalla edra kamraterin ; Å Han hotar oss! Han håller med svenskarnel Vi få icke göra oss till herrar öfver staden! Låtom oss visa hvad vi förmå! Ned, ned med svenskarne och deras medhållare! Med dessa rop, afbrutna af de vildaste skrän, störtade sig massorna mot Czarnecki och hans män. Mer än en af dem fick dela trumpetarens öde, då en kossack med sträckt lans rusade mot Czarnecki sjelf. Blodet sprutade upp och betäckte hans kläder och hans närmast stående mäns, och efter några Öögonblicks vacklande försvann den ädle anförarens höga vördnadsbjudande gestalt ur sina trognes åsyn. Högstämda jubelrop skallade från de vilda skarorna, under det ett doft sorl af sorg och klagan gick genom den lilla kretsen som närmast omgaf honom; men innan någondera hunnit uttömma sina sista ljud, reste sig Czarnecki åter och satt djerf och stark, som vanligt, blickande lugnt mot vänner och fiender. Det var nemligen icke Czarnecki sjelf, utan