Aftonbladet – 24 november 1858, sida 2

Derpå vände han ech hans följeslagare med tvenne segerherrars hela lugn ryggen till polackarne för att återvända till staden. Nu först bröt stormen löst i sin hela vildhet. Förbannelser, anklagelser, skällsord ljungade emot svenskarne; öch midt under dessa utgjutelser började polackarne att störta sig i de begge underhandlarnes spår. Nu sprängde ev af de polska fältherrarne fram och sökte hejda truppernas raseri, i det han talade: Polacker, är det icke nog att I gifvit edra fiender prof på er feghet och tro-. löshet, viljen I också lära dem att känna er såsom råa barbarer? Låt en gång aktningen för polska namnet styra edra handlingar och ... Ett slag med kolfven af en karbin mot ia-. lareng hutvud från en af dem, som voro honom närmast, afbröt hans ord och sträckte honom -sganslös till jorden; men de få ögonblick han genom sitt tal afiedt massans uppmärksamhet från dess offer hade varit nog att bringa dessa i säkerhet. Då förföljelsen ånyo vände sig mot dem, sågos stadsportarne igensluta sig efter dem, Sådana voro de uppträden, om Hvilka Mikael och Georg återvände att bringa Johan Casimir underrättelse. Under det konungen afhörde dem bleknade han. Skall då mitt Warschau icke kunna räddas undan förstörelsen af mitt eget folk? sade han rmsd smärtsam röst, då de slutat. Zamoyski, vi måste låta blåsa till återtåg. Måtte det icke vara för sent, sedan alla lydnadens band äro sprängdal sade Zamoyski och helsade konungen. Hvad? Ärnar nisjelf framföra detta bud? Min närvaro torde ännu hafva något inflytande. Ädle Zamoyski, skall ni dela Lanckorone2kis öde och dennes, om hvilken vi nyss hört berättelsen 22