Aftonbladet – 22 november 1858, sida 3

rörde väl till en del sådana omständigheter, 1 afseende å hvilka han, genom sammanblandning af dagarne och till följd af häpnaden äfver anklagelsen, lätteligen kunnat -misstaga s:g, men dylika motsägelser företedde sig äfven rörande några sådana omständigheter, som han ej gerna, under hvad förhållanden som helst, bort kunna glömma. Unider berättelsens fortgång förblef Ödberg öfverhufvud taget lugn, undantagandes vissa ögonblick, då ham afbröt berättelsen förvatt med något större värma högtidligen bedyra sin oskuld, på hvilken han. tog Gud och sitt samvete till vittne. Ödbergs lugn rubbades icke heller det minsta, då han i sin berättelse berörde de tillfällen, då han förmälde sig hafva efter hatd erbållit underrättelse om det å öfverstinnan Sederholm begångna mordet. Det var först vid slutet af förhöret som en ifligare rörelse förmärktes hos Ödberg. Han peklagade sig! då bittert deröfver att. han kulle lida oskyldigt för ett brott, uti hvilket: han icke var på något sätt delaktig, och han bad med tårar i ögonen, att polismästaren skulle vara god och höra hans moder och syskon, hvilka skulle kunna iniyga, att ban en ifrågavarande eftermiddagen var hemma os dem: : Ett vittnes utsago, att Ödberg skulle inneaft ett betydligare penningebelopp, förnekar nan på. det bestämdaste, och han uppgifver nycket noga huru mycket penningar ban skall a innehaft, beskaffenheten af den penning-; pang i hvilken de förvarades 0..:s. v. I afcende på sin sorgsna sinnesstämning -hem-va i gardisten Bergs bostad i onsdags afton lemnade han en temligen antaglig förklaring; en ville ej vidgå, att ban vid tillfället baft !e utlåtelser, som blifvit under föregående, ;rhör omvittnade. De hotande utlåtelser mot ;fverstinnan Sederholm, hvilka han; enligt ittnens utsago, skall vid olika tillfällen ha lt, kan han deremot icke alldeles förneka, huru . han ej, medgifver sig ha fält just de ;rd, som vittnena omförmält. Om anledninen; hvarföre han fält dessa yttranden, sökte an äfven gifva en förklaring, den vi dock inse oss icke fiu böra meddela. Nöjaktig varz en dock ingalunda. Beträffande sina förehafvanden -denolyck liga måndagsaftonen, fortfor Ödbergatt;: på: stå, det han begifvit sig direkte från modrens :em till sin bostad i Nybergsgränd å Laduårdslandet, utan annat uppehåll å vägen än vesöket vid Ladugårdslandsteatern, för att åt ig köpa en biljett. I hemmet öfverenskom han med sin hyresvärd, gardisten Berg, att !enne skulle åtfölja honom på , Ladngårdsindsteatern, dit de ankommo innan ännu re;resentationen var börjad och der de tillsamans qvarstannade hela aftonen och hvarifrån :!e gemensamt återvände hem; Af hvad som hittills i afseende å Ludvig )dberg förekommit, visar det sig således, act et, som talar för hans oskuld, är den omndigheten, att tiden från det han lemnade nodrens: hem och tills han inträffade i sitt zet hem å Ladugårdslandet synes nog kort ör att han sknlle tnder mellantiden ens ha unnat begifva sig till Mäster Samuelsgränd ch der föröfva det brott, för hvilket han är misstänkt. Till någon visshet, att sådant vait. honom alldeles omöjligt, har man likväl nttills icke kunnat: komma, till följd af den eklagliga omständigheten, att tiden för hans ortgång från modrens vid Oxtorget belägna em ej kunnat med full noggrannhet utrönas. fot honom tala deremot dels de hotelser, an fällt mot öfverstinnan Sederholm, och vilka han icke kan alldeles förneka och för nledningarne till hvilka ban ingalunda kan öjaktigt redogöra, dels de utlåtelser han kall ha fällt i gardisten Bergs bostad och em han ännu mindre kan förklara, dels slutgen den tvetalan han låtit komma sig till ast i afseende å några sina handlingar, hvila äro af beskaffenhet att han icke bort unna glömma tiden då de verkstäldes: Också nsåg sig polismästaren böra qvarbålla Öderg i häkte, dit han återfördes, hvarefter unsakningen för dagen afslöts.