Aftonbladet – 22 november 1858, sida 3

Ve LELUHGBET a Mosessttsrekyagmyenats VER Rättegångsoch Pölissaker. Mordet å öfverstinnan Sederholm. Polisförhör i-går, söndag. Det till i lördags afton utsatta förhör in stäldes; men målet förekom i stället åter i gå morgon kl. 9... Förhöret, som leddes af po lismästaren Ekströmer, fortgick utan afbrot t ll kl. half 4 e. m. : : Detta förhör åsyftade hufvudsakligen, at genom: de personers hörande, hvilka förlide måndag, då brottet föröfvades, hemmavaäri bos ynglingen Ludvig Ödbergs moder, sök: utröna tiden då Ludvig. Ödberg den ifråga varande eftermiddagen lemnade modrens hem Genom utletande af de mest minutiösa detal er om allt, som under, före och efter Öd. bergs besök hos modren tilldragit sig i hen nes hem, och hvad de personer, som der när varit, företagit sig, sökte polismästaren komm: till någon visshet i nämde afseende; men då ingen af de hörda personerna hade vid der tid, som det i afseende å förevarande sak ä1 angelägnast att få bestämd, aktgifvit på nå. 20t klockslag eller haft bestämd reda på hvac tiden led, kunde någon sådan visshet ej ge nom deras utsago vinnas. En sammanställ. ving af de många berättelserna och detaljerns låter det endast framstå såsom niågorlunde sannolikt, att klockan varit något före 6, då Ludvig Ödberg begäf sig hemifrån modren. .. Sedan vittnena blifvit hörda, blef Ludvig Ödberg, från häktet upphemtad, till förhör instäld. Ödberg, som var iklädd den vanliga fångdrägten af hvit buldan, syntes, då han först framträdde till skranket, ganska lugn. Hans uppsyn ger intrycket äf godmodighet och beskedlighet, parade med någon enfald. Hans herättelseom hvad han de senare dagarne förehaft bäntyder äfven derpå, att dessa egenskaper äro hos honotii förherrskande, likasom. derpå att han icke haft någon synnerlig. arbetshg, utan gerna öfverlemnat sig åt en naturlig benägenhet för dagdrifveri. derunder han; då hau bade något penningar. smellanåt tog in på eh och annan krog, bjöd på förtäring då han sammanträffade med nåzon bekant och blef understundorn sjelf bjulen. Såsom ett bevis på en viss godhjerteuset hos Ödberg kan anföras, att föremålet för n af hans omsorgef just på måndagen och friga dagar, hvarom här var fråga, varit att sunna tillsammans med en sin äldre broder salå ihop till inköp af ett mått ved för att känka åt den i farfliga omständigheter sig befinnande modren. Af vuntia upplysningar var inhemtats, att Ödberg, då ban blir öfverastad, är af ett oregerligt lynne och att han vid sådana tillfällen till och med något för-ått sig emot modren; men inga anledningar :a emellertid förekominit, att han hvarken i nåndags eller de följande dagarne i förra eckan, innan han häktades, varit af starka irycker berusad. Ödberg fiek nu redogöra för allt hvad ban öretagit sig förliden vecka, alltifrån måndagsnörgonen och intilldess han af polisbetjeningen greps och häktades... Sedan polismästaren emellanåt kommit hans minne något till jelp i afseende på hvad som den ena och andra lagen paserat, blef denna Ödbergs redogöelse. temligen fullständig, samt i afseende i de ställen han besökt, de tider han gått nemifrån och till hemmet. återkommit m. m. emligen öfverensstämnfande med hvad genom vittnesmålen blifvit i afseende å samma omtändigheter utrönt. -Dererhot var Ödbergs im afgifna berättelse i flera delar stridande han förut afgifvit. Motsägelserna