Aftonbladet – 22 november 1858, sida 3

rerna öfverröstades af bifallsropen; ett oerhördt sorl uppfylde luften. Stolt ville nubiern draga sig tillbaka, emedan lagen vid dessa ridderliga lekar ej tillät någon objuden att inträda i banan ännu mindre att ega några anspråk vid prisutdelningen, då drottningen tillkastade honom sin bukett. Detta exempel. vann en hastig efterföljd af alla hennes damer. Blommor, handskar, näsdukär fegfitdle Hed erat honom; Med ett språng stod han på marken, upptog först drottiiinhgens bukett och fästade den i sin turban, sedan en af hvita törorosor, som han sett skickas från Maria Drakenhjelm — hvilken, till åtskilnad från de öfriga hoffröknarne söta omgåfvo drottningen; bar en ljusblå drägt — och fästade den i bältet vid sin vevstra sida samt insamlade den öfriga skörden i sitt koger, hvarpå han, helsande damerna, svängde sig upp på sin bäst och hastade ur banans Men vid utgången hejdades han på en vink af konungen. En härold frambar till honom och patagoniern befallning att framträda. De lydde, vexlande under vägen en betydelsefull blick med hvarandra. Då de hunnit främsta rummet af banan, vände konungen sig till prisdomrarne och sade: I ädle herrar, som här öfven rättvisans höga kall, jag bjuder er att såsom medtäflare till de pris, som här skola efter er dom utdelas, äfven räkha dessa begge främlingar från okända länder, hvilka genom de prof de, hvar och en på sitt sätt ådagalagt, visat sig fullt färdiga i ridderliga öfningar, och anbefaller dem till er goda åtanka och kända oväld. Ers majestät, sade nubiern och böjde sin panna mot jorden, jag vördar rättvisan, men ag dyrkar lyckan: Kon har förklarat sig för mig, och han visade på buketten i sin tur