Aftonbladet – 20 november 1858, sida 2

Brights åsigter i ämnet, och vänder sig derpå i samma nummer icke emot radikalernas chef; utan emot sjelfva saken; en parlamentsform, under hvilken form som helst, hvars nödvändighet han helt och hållet förnekar. Idenna artikel, som har till öfverskrift: Hvad skola1 vi göra med en reformbill?? förliknas de, som yrka reform, vid en ung miss, som nödvändigt vill ha en ny klädning, ehuru hennes garderob är full med dylka, vid ett litet barn, som vill ha ned månen att begagna såsom leksak, o. s v. Det enda resultatet af en reformbills genomdrifvande skulle vara att qvarlemna en tomhet, en lucka i John Brights verksamhet. Emellertid förklarar den stora t dningen, sannolikt föratt hai beredskap en väg till behörig reträtt, att en reform, och detta i ganska vidsträckt skala, efter all anledning kommer att -ega rum. Huru skall nu detta förlikas med hela hans argumentation, att engelska folket icke vill ha någon reform, och att om det verkligen skulle hysa en dylik önskan, så vet det ej sjelft hvad det vill. Vidare yttras, att eftergifter i detta hänseende icke skulle tjena til någonting, emedan det i vårt lands hela historia icke finnes någonting så obestridligt som obetydligheten af den omskapning, som 1832 års reformbill åstadkom i våra statsmäns och åtgärders karakter., Och detta yttrande förekommer i samma artikel, der författaren förut gjort den mest lifliga och gripande skildring af det oefterrättliga tillståndet före 1832, en skildring, som slutar med följande ord: Det fanns då köpingar i yttersta grad korrumperade, halfdöda eller fortlefvande endast i bestickningsväsendets djupa dy; det. fanns omätliga städer utan en enda representant; och det fanns tappra krigare, högsinnade statsmän och himmelskt sinnade prestmän, hvilka svuro vid alla sina gudar, att folket icke skulle erhålla någon: parlamentsreform, och att yrkandet deruppå vore ett kätteri, ett uppror.? Sådan är konseqvensen hos detta orakel, som man kallar Times. då frågan är om att smeka mäktiga intresse och att icke stöta för hufvudet nutidens krigare, statsmän och prester.? Daily News framhåller det vidunderliga i denna Times argumentering, vederlägger han: satser och uttalar på följande värdiga sätt den stora medelklassens opinion i frågan : Bort med dylika flacka och genomskinlig: sofisterier! Engelska folkets medelklasser och dess arbetare — denna allvarliga och tänkande menniskoklass,om hvilken Henry -Broughan en gång sade, att de icke bry sig mer on ett epigram än de akta en kanonkulan — de veta hvad de-behöfva och hvad de eftersträfva. Deras önskningar äro icke af alldeles samma halt som en danslysten mamsells åtrå efter en ny klädning eller ett bortskämdt barns efter månen. De inse, att äfven det mått af re form, som erhölls 1832, har till ett bättre omgestaltat vår lagstiftnings hela anda. De he lagt märke till, att så ofullständiga eftergifterna i afseende på reformen då än voro, lik väl flera sociala förbättringar och större politiska framsteg ha egt rum inom den korta tiderymd-af 26 år, som förflutit sedan reformbillen, än som kunna uppräknas inom någo! enda af de århundraden, som föregingo densamma. Dessa samhällsklasser äro icke några qvickbufvuden eller eleganta skriftställare. men de förmå betänka saker och de kunna draga slutsatser. Deras logik är ganska enkel och sund. Den välgörande förändring i lagstiftning, som egt rum efter 1832, har varit en direkt följd deraf att man då medgat folket en större delaktighet i stiftandet af de lagar, under hvilka det har att lefva. Folket är moget för ännu vidsträcktare medgifvanden, och det fordrar nu dessa, i den djupt rotade öfvertygelsen, att det endast är genom sådana medel, som nationen kangmed trygghet genomvandra den ärofulla bana af framåtskridande; på : vilken dess gång under tingens nya ordning har varit så jemn och stadig. Detta är orsaken hvarföre folket önskar reform. En partiel reformv-har redan under den förflutna tiden verkat mycket för dess sak; en fullständig reform skall verka ännu mer för den kommande: tiden. För de qvickhufvuden och fiffiga skriftställare, hvilka säga medeklassen och arbetarne, att. dessa icke veta hvad de vilja eller hvarföre de vilja det, ha de ej annat svar i beredskap än ett af medömkan och förakt framkalladt småleende. Deras verkliga svar kommer att gifvas i handlingar, icke i ord. Under tiden skulle det måhända vara bäst för dem, som påstå sig representera folkets åsigter och som tala i dess namn, att för en tid lemma klubbarnes och salongernas slutna atmoösfer, och se sig litet om: kring inom medelklassens och handtverkarlifvets mera öppna kretsar. De skulle då få lära sig, att begäret efter en parlamentsreform är en ganska allvarsam verklighet ibland den bättre delen af engelska folket, och att denna reform eftersträfvas, icke såsom Times uttrycker sig. för dess egna behag och ljufliga skeno, utan för någonting högre och mindre -skenbart, nemligen såsom en utväg att rätta många ganska verkliga missbruk, att tillvägabringa många stora samhällsförbättringar, och att öppna ett utlopp för denna stora massa af önskningar, hvilken är en förhärjande ström, d såframt den fördämmes, en fruktbärande fod deremot, om man låter deh fritt flyta fram. SCENE Under förutsättning att vilkoren för det Jaf öfverstyrelsen för vattenledningen i hufI vudstaden, med grosshandlaren Cervin afslu Made rån pe RT Ben rv ER RANN EE Iband på Gyllenstjernas vrede, sade denne: Här, min -g-efve, är stället lika litet passanIde för anmärkningar som förklaringar. Jag känner mer än väl huru sådana skola I bemötas och skall lära också er att förstå det. å