Aftonbladet – 20 november 1858, sida 2

rang i tjensten han framför er eger. Fröken Drakenhjelm skall blifva er dam. Jag dansar inte, ers majestät. sade Gyllenstjerna stött. Ni dansar inte! ... Ni tillåter er på engång en ohörsamhet mot mig, en ohöflighet mot den dam, som gjort sig mig förbunden, och en förolämpning emot major Dalberg. . Bredvid Gyllenstjerna stod en yngling, lång och storväxt, men smärt och smidig, med stolt uppsyn, präktiga anletsdrag och en spelande qvickhet i blicken, Det var Johan Gabriel Stenbock, som med Gyllenstjerna var stadd på resa, såsom vi hört denne för konungen Serätta. Innan han ännu hunnit svara på drottningens ord, inföll Stenbock: Det är baron Johans försigtighet som talar i denna väglan, och hans stora bygsamhet som låter den framstå på ett så föga skrytsamt sätt. ,Förklara er, grefve. Gabriel, emedan jag gerna hör baron Johan ursäktas. Han vill ej utsätta deras majestäter för faran af en jordbäfning.v : Hedvig Eleonora förstod sig icke på infall och hade aldrig ett leende att skänka dem; men af de ryckningar, som visade sig i skrattmusklerna hos de unga hoftärnorna, och de vexlade blickarne, som spelade dem emellan, fann Stenbock att hans skämt icke fallit på hälleberget. Jag har icke gjort er förtrogen med mina motiver, och ber er således spara er besväret att göra er till tolk deraf. Om hennes majestät befaller, lyder jag. Och Gyllenstjerna bugade sig för fröken Drakenhjelm. Detta var den unga flickan som vid förmiddagens äfventyr visat sin -rådighet till drottningens räddning; och nu med en knappt märkbar böjning på sitt vackra hufvud besvarade Gyllenstjernas uppbjudning. Aha, min baron,, anmärkte Stenbock, alltid skömtande, ni gör er lydnaden till en dygd, der ni borde prisa den :som er lycka.n Konungen bjöd nu drottningen armen för jatt med henne göra en rund genom de andra salarne, Då deras närhet ej mera lade