Aftonbladet – 19 november 1858, sida 2

ned stående yttrande till statsrädsprotokollet, örekommer i sista numret af Östgötba Corespondenten en af denna tidnings utgifvare, ar Ridderstad, undertecknad artikel rörande andets finansiella ställning. Hr Ridderstad ramkastar deri en alldeles ny id i afseende å sättet för anskaffande af medel för. jernvägsbygnadernas fullföljande, utan behof af len utländska skuldsättningens anlitande. Förattaren föreslår för detta ändamål inrättandet if en ny, på jordoch fastighetsgrundsatsen fotad, till dimensioner, tid och öfriga vilkor för statslån afpassad bank, hvari, omdet så anses af nöden, hela rikets alla fastighetsegare öppnades tillfälle att teckna sig som aktieegare. Vi ämna icke för närvarande ingå i någon pröfning af den praktiska utförbarheten af denna tanke, utan anmärka endast i förbigående, att banker, upprättade enkom i ändamål att utgöra statslånekassor, blifvit af erfarenheten befunna att utgöra ett af de äfventyrligaste och betänkligaste slag af bankinrättningar, hvarföre de också af nyare tidens statsekonomer temligen allmänt utdömas. Uti hr Ridderstads artikel yttras äfven i öfrigt flera satser, dem vi icke gilla, men deremot är det med nöje vi anmärka de med våra egna åsigter helt och hållet öfverensstimmande tankar, dem författaren uttalar i afseende på vådorna af ett hejdlöst fortgående på den utländska skuldsättningsbanan. För vår del — säger hr Ridderstad — tro vi visserligen icke, att landets förhandenvarande penningeställning, huru bekymmersam den i ett eller annat afseentee än är; dock är på något sätt ännu förtviflad; på samma gång vi likväl äro öfvertygade om att den snart nog skulle kunna blifva det, derest man endast på fortsatt ökad skuldsättning till utlandet fullföljer byggandet af till exempel det stora jernvägsnätet, andra planer att förtiga. På svaret härå anse vi också att den vigtigaste delen af frågan hänger. , Hr Ridderstad utgår i det följande från det antagandet, att regering och ständer äro ense om, att fortsätta jernvägsbygnaderha. Men saken är, säger han, hvarifrån medel skola tagas. Under fortgången af sina betraktelser öfver denna fråga yttrar författaren om den utländska skuldsättningen bland annat följande tänkvärda ord: är Utan all fråga äro lån, sökta och erhållna utrikes, till en viss tid det beqvämaste; men deremot höja sig dock några item af den svåraste och mest olycksbringande beskaffenhet. Det utländska lånesystemet, drifvet till ytterlighet, nedsätter vårt anseende och vår kredit, vigtig äfven för vår politiska sjelfständighet; det lägger oss för längre eller kortare tid skattskyldige under några penningekrämare, hvilka, då det ej faller sig lämpligt för dem, när som helst kunna. afslå operationens fortsättande och försätta oss i den vådligaste belägenhet; det suger årlisen det bästa af landets ekonomiska — och snart kanske äfven moraliska — must och merg ifrån oss, och wvi befinna oss omsider ej bättre än tungt belastade arferdatorer af vår egen fädernejord; det öfverflyttar slutligen den inbillade välsignelsen för ögonblicket såsom en verklig förbannelse på våra efterkommande, hvilka item landet, hvad bättre är, icke heller förbser. ——————————— Man märker äfven i den offentliga diskussionen ganska lätt huruledes såväl vederbörande som det allmänna och enskilta föreställningssättet nedtryckas liksom af ett tungt och redan straffande samvete vid tanken uppå att endast förmå tillvägabringa företaget genom utrikes upptagna lån. Uppställer man frågan också sålunda: antingen jernvägar genast med utländskt lån, eller jernvägar, småningom utförda eller stälda på framtiden, utan utländsk skuldsättning, så tveka vi icke ett enda ögonblick att hängifva oss åt det senaste alternativet. Vi äro äfvenledes fullkomligt öfvertygade, att landets stora majoritet, så smärtsamt och smäleksfullt det äfven kan vara, långt hellre förenar sig med den tanken, att med egna krafter, om ock långsammare, se de stora planerna realiserade, än fortsätter ett lånesystem, som i ständigt tillväxande styrka undergräfver och plundrar nationens bästa och ädlaste framtidstillgångar och krafter., : sma