Aftonbladet – 18 november 1858, sida 2

dystert utseende. I natt vaknar jag vid det jag hör dem inträda i mitt rum; jag reser mig upp: och frågar efter anledningen. Ur: säktande sig med nödvändigheten af sitt före tagande, tillstoppar den ene min mun under det andre fattar mina armar. Ni ser det: öfriga. Sedan de fullbordat sitt verk; hörde jag: dem lemna sitt rum, utan att jag; våken som ni väl kan föreställa er att jag varit under den öfriga natten, hört dem återinträda: Se der allt hvad jag vet. Jaså!... De hafva lupit bort utan att säga mig ett ord.n I det bref ni visat mig torde de för konungen hafva aflagt den räkenskap, hvartill de ansett sig skyldiga. : Men hans majestät medsände mig icke för att vara deras resebetjent; dertill finnas tusende, som kunde vara godå nog, utan för att de skulle hafva någon att:rådgöra sig med vid vigtiga tillfällen. Men sådan är ungdomen, öfversittare och föraktäre af de gamles klokhet. Min käre Hausers, säde Radziejowsky leende, jag trodde icke att det var jag söm skulle behöfva trösta er, ni, som under-er vrede dock har skäl att finna efganska smickrad. Vackert smickrad! Jö jag tackar, jag! Hvari skulle det bestå, om jag får fråga? Skulle er klokhet behöfva en fingervisning? Finner ni icke, att jag i detta till stånd är öfverlemnad i ert våld; att mina afvikna vaktare vid er bundit -mödan och ansvaret af konungens order, och att de till er sätta det förtroendet att ni ensam kan utföra hvad de behöfde vara två till2, Ni är fin i edra uträkningarb sade Hauser något blidkad. Men detta smicker kan komma mig att stå dyrt. ; Öch ör ändå finare i ert sätt att vilja öf