Aftonbladet – 15 november 1858, sida 2

ch som har till öfverskrift hufvudpunkten en reformbill, ådagalägges denna hufvudunkt vara frågan, huruvida underhuset, samnansatt så som det nu är, verkligen represenerar landets opnion. Vid en återblick på le stora praktiska reformer, som blifvit gewomförda alltsedan 1832, då reformakten utärdades, visas huru allt detta skett, icke till öljd af nu gällande representationssystem, tan i trots af detsamma, samt att berörde eformer blifvit parlamentet aftvungna medelst lera uppoffringar från folkets sida, genom de lycksbringar.de följderna af en dålig lagstifting och den farhåga, att ej säga skrämsel, om uppkom af hvad man kallat inkonstiutionella medel. Det parlament, som 1846 eslöt spanmålslagarnes upphäfvande, valdes ned en majoritet af nittio protektionister. )enna majoritet gaf väl omsider vika, men örst efter en sjuårig agitation, som skakade andet till dess innersta, och under inflytelsen f en hungersnöd, som förskräckte nationen. Jet var icke genom inflytelse på valen som nan lyckades upphäfva berörde lagar. Friiandelns sak vanns genom pressen, allmänna ;pinionen och en tryckande nödvändighet i örening med öfvertygelsen hos den då rålande ministern. Den engelske publicisten lIrager af allt detta den ganska riktiga slutats, att en maskin, som endast under tillfäliga påtryckningar förmår uppfylla sitt ändenål, icke är att lita på. Häruti öfverensstämna således Economists åsigter med de af hr 3right uttalade. Deremot ogillar bladet såväl let af nämde talare anförda beviset för unlerhusets oduglighet, nemligen att det endast var med en majoritet af nitton röster som lord Derby i frihandelsfrågan blef slagen, som ock innu mera hans förslag att till arbetsklassen utsträcka valrättten; en åtgärd, hvaruti Econonist ej ser något annat än ett sätt att, genom sfverflyttandet af ett öfvervägande inflytande i arbetaremassans händer, fastställa ett klassystem, det vådligaste af alla. Den här af Economist yttrade farhåga, och hvilken af mången iEngland och annorstädes delas, ger hr Bright anledning att i dess nu af den utländska pressen fullständigt återgifna tal på mötet i Guildhall derom yttra följande märkliga ord: Den, som tror att rösträtt utgör ett farligt vapen, den har ej kommit särdeles långt i reformens studium. Då en person icke eger någon rösträtt, ser ban sig om efter utvägar att med våld genomdrifva sina åsigter; men gif honom blott en röst, och han skall genast slå ur hågen alla fysiska medel. Man skall då finna honom hafva på en gång förlorat all makt att göra skada och för framtiden endast ha i sigte den moraliska och konstitutionella utvägen — rösträtten,. Den nuvarande ställningen skildras af talaren på följande sätt: Man har ett öfverhus af ärftliga lagstiftare, som inneha stora jordbesittningar öfver hela riket. I underhuset har man sönerna och bröderna till dessa ärftliga lagstiftare samt de genom dessas inflytande tillsatta ledamöter. Inom pressen har man en stor mängd tidningar, som icke tyckas vara till för annat ändamål än att understödja det herrskande partiet, och endast tillfälligtvis verka något litet för allmänheten. Och inom denna allmänhet har man stora köpmän, rika bankirer, mäktiga kapitalister, som blifvit uppfostrade att tro det vara förderfligt och vådligt för deras ställning, om politisk makt på allvar blefve spridd bland alla folkklasser,. I slutet af sitt anförande förklarar sig talaren temligen oförbehållsamt emot regeringen, hvars eget fel han anser det hafva varit om han nödgats ogilla densamma; ingalunda någon öfverdrifven stränghet från hans sida. Från den nuvarande ministeren hade icke något reformförslag utgått, och han ansåg sig böra varna. reformens vänner ifrån att sätta sin lit till denna ministers medlemmar, helst: dessa under hela sin lefnad olyckligtvis hållit sig skilda ifrån dem. Inom Londons -:politiska kretsar har såväl det af reformmötet i Guildhall till hr Bright gifna uppdrag, att för parlamentet framlägga en reformbill, som ock det bestämda sätt, hvaruppå han nu synes hafva brutit med de förbindelser han förut anses ha haft med den nuvarande ministeren, naturligtvis väckt stor uppseende. Hädanefter lärer man ej uteslutande få höra talas om ett ministerielt reförmförslag eller -en reformbill af John Russell, utan ock om en dylik, utgången från det radikala partiet, hvilket genom sitt nu fattade beslut kan sägas ha officielt konstituerat sik till en makt, grundlagsenligt sträfvande at taga del i ländets styrelse. , Fill Independance Belge skrifves från London, att.hr Bright genom sin varsamhet vid uppdragets emottagande, sitt -löfte att rådfråga sina politiska vänner samt den kloka hållning. som han i allmänhet härvid iakttagit, godtgjort hvad han genom sin häftighet i Birmingham kunde ha äfventyrat, och korrespondenten tror, att det beslut, som de mest ansedda ledamöter af det radikala partiet här tagit, skall förmå ministrarne att för parlamentet framlägga en reformbill, mera allvarsam än vissa bland dem hittills. kunnat ana. Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, under den 29 nästlidne Okt.: förordnat vice häradshöfdingen T. Berger att vara dispacheur i Göteborg. — Kronprinsen-regenten gaf i lördags mid