Aftonbladet – 15 november 1858, sida 2

Öfver allt i Zngadin (kanton Graubönden) . tillhör jorden bönderna, hvilka, såsom förhål-: landet är öfver allt, der sådant eger rum, innehafva jordstycken af helt olika storlek. I allmänhet lefver en -bonde i Engadin uteslutande af hvad hans jord afkastar, om man undantager de få artiklar af främmande ur-: sprung, som behöfvas i hans hushåll, t. ex. kaffe, socker och vin. Lin växer, beredes,: spinnes och väfves utan att han någonsin behöfver lemna sitt hus. Han har likaledes ull, hvilken förvandlas till en blå rock, utan att gå genom hvarken färgarens eller skräddarens händer. Landet kan icke emottaga större odling än det redan erhållit. Man har för detJ: samma gjort allt hvad flit och vinningslystnad någonsin kunna upptänka. Det finnes icke en fotsbredd ödeliggande jord i Engadin, hvars lägsta del ligger icke synnerligen mycket lägre än toppen af Snowdon i England (3300 fot). Öfver allt, der gräs kan växa, der fins det gräs; ötver allt, der klippan kan frambringa ett grönt strå, ser man grönska på henne; öfver allt, der ett rågax kan mogna, finner man råg. Korn och hafra hafva härstädes sina lämpliga ställen, och der det är möjligt att. få en liten teg med hvete att mogna, der har man försökt med hveteodling. Det fins ingen nejd i Europa der man träffar fattiga till så litet antal som i Engadin. Uti byn Seess, som har vid pass 600 invånare, finnes icke en enda individ som icke har allt hvad ban behöfver för ett trefligt lif, icke en enda individ som står i skuld hos andra för en enda bit som han förtär. Äfven andra berömda statsekonomer i England, der både lagen, gammal häfd och gamla fördomar förenat sig att hindra jordstyckningen, hafva på senare tiden kommit till enahanda resultat som här ofvan blifvit framstälda. Vi citera i detta hänseende en berömd författare, John Stuart Mill, som i sina Principles of Political Economysåsom företal till afhandlingen om Peasant Proprieters (sjelfegande bönder) bland annat yttrar om sina värda landsmän: På kontinenten anses fördelen af en talrik jordegande befolkning nästan allmänt som ett axiom, ehuru det visserligen finnes en och annan som afviker från den allmänna åsigten. I England är man deremot antingen verkligen okunnig om åsigterna på kontinenten eller bestrider man dem. på :den grund, att man på fastlandet af erfarenhet icke känner fördelarne af stora egendomar, hvilka förmenas uppenbara sig endast der det tillika finnes stora farmer; och som detta i de åkerbrukande distrikterna förutsätter en större ackumulation af kapital än som vanligt förekommer på kontinenten, bruka de stora egendomarne i England för det mesta utarrenderas till oäling i små parceller, med undantag af sådana gårdar; som äro bestämda till betesmark. Detta saknar ingalunda sin sanning; men argumentet kan icke desto mindre vändas om. Om kontinenten af erfarenhet känner föga om jordbruk i stor skala och med stora kapital; så ha i stället de engelska skrifställarne i allmänhet ingen bättre praktisk bekantskap med bönder som jordegare, utan hysa nästan alltid de mest förvända åsigter om deras sociala tillstånd och lefnadssätt. Likväl stämma till och med Englands gamla traditioner öfverens med allmänna meningen på kontinenten. Det s. k. yeomanry, hvilket betraktades såsom Englands stolthet, så länge det fanns till, och öfvet förlusten hvaraf man sörjt så mycket sedan det försvann, bestod antingen af små jordegare eller små arrendatorer; och om än yeomennen utgjordes till största delen af de sistnämde, så blir deras kraftfulla sjelfständighetskänsla så mycket mer anmärkningsvärd. Det finnes af England. en del, som do8k olyckligtvis är helt liten, men dock:en del, der jordegande bönder ännu förekomma; sådana äro des. k. Sstatesmen i Cumberland och Westmoreland, ehuru de, som jag förmodar, vanligen, om icke allmänt, erlägga vissa på häfdvunnet bruk grundade afgifter, hvilka dock äro fixerade och på deras egenskap af sjelfegande icke inverka mer än landtaxan,. Bland dem, som äro bekanta med denna trakt, finnes det blott en röst om de beundransvärda verkningarne af detta system i de nämda grefskaperna. Det finnes ingen annan jordbrukande befolkning i England, som kunnat förskaffa Wordsworth originalet till hans bönder. Men eftersom det jorcbrukssystem, som är allmänt antaget iEngland, icke kan för en .engelsman åskådliggöra förhållandet med sjelfegande bönder, och eftersom engelsmännen i allmänhet äro alldeles okunniga om landthushållningen i andra länder, så blir blotta föreställningen om en sjelfegande bortde ett för en engelsman högst sälisamt begrepp, hvilket han icke lätteligen kan fatta. Till och med språkets former lägga hinder i vägen derför; den vanliga benämningen på jordegare är nemligen landlord (jorddrott) en term, till hvilken tenant (arrendator) alltså tänkes som ett korrelatift begrepp. För någon tid, då man inom så väl parlamentet som pressen föreslog upprättandet af en klass sjelfegande bönder, såsom ett medel att förbättra ställningen i Irland, fanns det skriftställare af anseende, hvilka om ordet sjelfegande hade ett så dunkelt begrepp, att de förblandade de små irländska s. k. cattier tenants med sjelfegande bönder. . Uti en artikel, som engelska tidningen RN BR, RT ON rn