Aftonbladet – 12 november 1858, sida 2

tianer för Czarneckis förföljande skaror, men för de trenne återstående dagarnes marsch uppdrager jag åt er att med dem betäcka eftertrupperna och hindra de anfall, hvaraf de redan lidit så betydande förluster. Ar detta allt hvad ers majestät har att befalla? frågade Sapieha. Allt; svarade konungen med en egen betoning på ordet. Var det detta vi väntade oss få höra? tillhviskade Georg Mikael. Obegripligt! svarade denne med lika låg röst. i Emellertid dröjde Sapieha icke länge hos konungen sedan han mottagit hans befallning; och knappast hade han lemnat honom inhän denne inkallade till sig de begge ynglingarne och sade, i det han vände sig till dem: — Mitt sätt att gå tillväga synes er icke sådant J bafven väntat det? Jag tillstår det! sade Mikael. , Men crs majestät ser djupare. Kanske har öfverste Sapieha funnit tillfälle att urskulda sig och återvinna ers majestäts förtroende. Långt derifrån! Jag är icke vissare om någonting än om hans förrädiska afsigter. Mikael och Georg meddelade genom en blick hvarandra sin förundran. Ni synas förvånade. Det är också helt na turligt. Om jag tagit er till rådgifvare, skullen I hafva tillstyrkt ett helt annat förfaringssätt: En blodig hämd; eller åtminstone en brännmärkt ära och ett evigt fängelse åt den brottslige ? : Och sedan en väg, rakt motsatt den han tillstyrkt ers majestät, sade Mikael. : Jag beklagar den konung, som ovis sjelf får ännu ovisare rådgifvare! Att straffa är en pligt grym nog i sig sjelf, .och ännu gryms mare då brottets följder derigenom icke stäckag, eller brottslingen vinnes för ett omvändt handlingssätt. Hvad skulle blifvit följden, om jag endast lydt förbittringens röst? Hela Polen skulle tagit den brottsliges Parti, utan att jag kunnat straffa, knappast ogilla det. Jag skulle hafva stärkt mina fienders antal utan