Aftonbladet – 11 november 1858, sida 3

i sin fullt igenkänneliga gestalt, då Georg. när han kom stadsmuren närmare, på densamma upptäckte ett, som kom honom att rysa af en hemsk aning. Han stannade med ögat orörligt fästadt derpå. Ju tydligare han fattade dess konturer, ju mindre kunde han bedraga sie på dess ändamål: Det var det för verkställandet af Czarneckis döm uppresta straffredskapet. En förtviflans röst tillhviskade honom hans väns fara, då han fick se en person, som med hastiga steg kom gående utåt vägen från stadssidan. I tanka att kunna aflocka honom några upplysningar öfver hvad som så smärtsamt plågade honom, tillropade han honom att stanna. I stället att lyda störtade den tilltalade emot honom och utropade :-Georgl Mikael! framstötte denne, kastade sig at hästen och. tryckte honom i-sina armar. Hvilket annat öde hade jag icke fruktat för diglb Och -han visade uppåt stadsmuren. Ha! Det är då detta hvarifrån jag blifvit räddad ! Den stolte palatinen har då funnit detrådligare att med din fribet köpa stadens förskoning ? Hvad säger du?. Skulle min frihet kunnat ingå i ett sådant köp? . Nej, det är omöjligt. Skade har föreslagit det, men palatinens svar gaf: mera att frukta än hoppas. Men han har betänkt sig, som jag sef. Det är ej palalicen jag har att tacka för min fribet, det är Johan -Casimir, Genom Zamo, ski. Nej, genom ... Dock. detta för en annan gång! Georg, lag återgår till min tro på helgon, men helgon, menskliga, lefvande och verkande. som. sköna, älskande qvinnor!... Mer? låtom-osk tala om något. annat! Hur har det gått dig sedan vi sist blefvo åtskilda?