Aftonbladet – 11 november 1858, sida 2

då hon såg den vördnadsfulla sänkning på hufvudet, -hbvarmed Mikael. som -å sin sida äfven blifvit henne varse. sgatf henne detta tillkänna, vågade I mer bedraga sig med den falska töreställningen att hön skulle hafva misstagit sig. Stephanie! utropade Marie Casimir och störtade in i hennes rm. Gläd dig med mig, vi skola icke längre behöfva sitta inspärrade i dessa bedrötiiga rum, såsom i en seralj.. Solen och månen skola åter få skina på oss, och. vi, fria och glada, våga, oss ut under den öppna himlen. Staden skall inom få dagar vara befriad. Hvad? Staden befriad ? stammade Stephanie, uppsprittande ur sin tankfulla ställning, hvari hon stod lutad mot fönsterkarmen. Befriad, som du hör! Men, vid alla helgoul du står ju som planterad der vid fönstret, såsom erbjöde det dig ett paradis till utsigt.. Jag deremot, jag kan icke vända mina ögon mot dessa korpgluggar, som låta mig tro, att jag är i ett fängelse. Men detta skall icke räcka längel Verkligen ? Du tviflar på hvad jag säger? Stephanie, du ..glömmer då att min make är Zamosks försvarare och din fader Polens störste krigare.n : Min fader ? stammade Stephanie. Är.i antågande till vår räddning, Ettbud, som min make sändt honom, återkom nyss med tidningar derom, och brefvet med dess innehåll, hvilket ban gQvarglömt på min toilett, har jag medtagit för att af din faders egen hand låta dig upphemta underrättelsen. Och hon: vinkade mot Stephanie med brefvet. Alitid god, öm och känslig, sade Stephanie och ilade att. fatta det... O, .Stephanien, sade Marie Casimir och kastade sig i hennes famn. Det är dock