Aftonbladet – 11 november 1858, sida 2

mit honom till skingring af hans dagars tomhet. ...Han saknade. .dem-de. stunder de plägat infinna sig, oaktadt anledningen till deras uteblifvande ingaf honom hoppet .om en. förestående befrielse, I trenne dagar. hade han förgäfves i vid dem vanliga tiden sett efter dem. Kanonaden var alltid lika stark, och hoppet om deras återseende försvunnet. Men på fjerde dagen infann sig den hvita tama dufvan, åter på fönsterblecket. Ett rop.af glädje undföll Mikael. Det lilla djuret darrade, skrämseln .målade sig i dess oroliga rörelser; men det såg in genom gallret, väntande, bedjande efter den-.-band, .som ..plägat tilldela. det sin.:spis. Denna lät ej vänta på sina håfvor.. Dufvan hemtade näbbet fullt, flög upp till tornet och kom tillbaka att söka mera; ;Det var de moderliga omsorgerna som qvarhållit henne, som bundit hennes vingar och förmått henne att ensam, trotsa fruktans känslor, då alla hennes kamrater flyktat. En öfvervunnen fara ger dubbelt mod. . Det visade sig hos dufvan. Oaktadt det jemua dundret, oaktadt eldregnet, flög hon flitigare än vanligt mellan . sitt bo och den fångnes fönster, ochi, slutligen stannade hon icke blott derutanför, utan; hon trängde sig in mellan gallerspjelarne, åt ur Mikaels hand, lät sig smekas af .den, satte sig på hans axel och tycktes finna: ett välbehag -i-den menskliga behandlingen. Mir kaels fönster lig åt samma gård, som de rum, hvariMarie -Casimir, och Stephanie. inflyttat: Redan. första morgonen, då den sistnämda såg ut genom sitt fönster, fick hon se dufvan som kom för att söka sin föda. Hon följde henne med ögonen till. .gallret,: inom gallret, och tyckte sig i den gestalt, som der sågs röra sig, igenkänna fången från Oppeln. Hon ryste vid tankan på att det skulle vara han; men.då hon tänkte på frågan, som den unge parlamentären framstält till henne, och