Aftonbladet – 11 november 1858, sida 2

flygel..der. Stephanie fått sin nya bostad. Hon satte sig ned och skref: ; sOm ert lif är er kärt, så använd all er uppfinning att rädda er! Endast möorgondagen tillhör er. Hvad önskar ni? En repstege, fil, penningar? Ingenting skall sparas att försöka skaffa er allt hvad ni begär, och ett åilkessnöre skall med denna budbärare sändas er att upphemta det. Himlen beskydde er... Med blixtens snabbhet ilade Stephanie att uppsöka dufvan i sitt bo. Det var henne icke svårt att locka det lilla tama kräket till sig. -Med smekningar tryckte hon henne mot sitt bröst, under det Bon band brefvet under vingen, och skickade henne så ut på flygt. Det hör till instinkterna hos djuren att förtro sig till menniskåns vård, då de känna sig plågade eller tvingade af något, hvarifrån de ej sjelfva förmå befria sig; derföre trängde sig dufvan med mera efterhängsenhet än vanligt till Mikael, ruggade sig och skakade sina vingar, tills hon slutligen lyckades göra honom uppmärksam på hvad hon gömde under vingen. Mikael läste och läste det lilla brefvet omigen. Han tryckte det till sitt hjerta, sina äppar. Han kunde icke bedraga sig på från hvem det kom, men å en annan sida såg han ingen möjlighet att, äfven med de medel som erbjödos honom, förskaffa sig friheten. Föratsatt att ban lyckligt och väl kunde nedkomma på gården, huru skulledet väl lyckas. honom att bedraga vakten och vidare andkomma. Utan någon förtrogen eller medpjelpare, insåg han omöjligheten af att verkställa ett sådant företag, ochäifruktan att geiom dess misslyckande blottställa Stephanie för upptäckten af det biträde, hon dertill lemnat, afböjde ännu mer tankan derpå. Som man tillåtit honom begagnaände af papper och