Aftonbladet – 10 november 1858, sida 3

Ett vigtigt memento i skolfrågan. Då under sista riksdagen frågan om en: revision af den nya skolstadgan debatterades i stånden, hörde man från den sida, som motsatte sig en sådan åtgärd, det argument framkastas, att man borde gifva den nya stadgan tid att operera, på det en tillförlitlig erfarenhet om dess verkningar måtte hinna inhemtas. Det invändes då från den andra sidan, att det ej vore skäl att uppoffra hela den nu uppväxande skolungdomens kroppskrafter för att få ytterligare visshet om en sak, som, tydlig och klar i sig sjelf, redan i verkligheten låtit kännbart förnimma sig. Det är ej obekant att så förhåller sig. De förderfliga följderna af den öfveransträngning, som den nya skolstadgan, med sitt hopande af ämnen och pensa och sin förlängning af läsetiden, föranleder, ha redan ingifvit ganska många både lärare och föräldrar Iifliga bekymmer. Detta onda, äfven om genom den nu samlade skolkomitåns åtgärder något palliativ deremot skulle beredas, skall dock svårligen kunna utrotas, så länge ej föräldrarne sjelfva äro mera genomträngda af öfvertygelsen om ctt sådant uppfostringssystems skadlighet och med eftertryck fordra en förändring deri. Till deras behjertande, och i allmänhet till: behjertande af hvar och en, som nitälskar för att nationens fysiska kraft, hvarmed dess sjelfständighetskänsla så nära sammanhänger, ej skall gå förlorad genom ett förvändt uppfostringssätt. återgifva vi följande uppsats ur Göteborgs Handelstidning: Vi ha i en föregående artikel yttrat några ord i läroverksfrågan, visande i korthet nödvändigheten af en reform utaf våra läroverk och antydande svårigheten att vinna densamma med biträde af en lärarekår, som sjelf hemtat sin bildning efter den förflutna tidens lärometoder och föreställningssätt. En sak gifves dock, der man har lättare att vinna lärarnes medgifvande, men der föräldrars ock målsmäns uppfattning måste för ändras, d. ä. i fråga om lärotiden, hvilken man sträfvar att alltmer utvidga både hvad dagens och årets-arbete angår. Man glömmer härvid den enkla sanningen, att menniskan är en organism, som utvecklar sig efter inre lagar, efter den inre kraft, som organismen vunnit, icke ett dödt t.ng, som kan förökas genom yttre, mekanisk påfyllning. Likasom för den fysiska menniskan växtligheten alls icke befordras derigenom att hon äter ofta och mycket, utan fastmer förderfvas genom en sådan diet, så befrämjas icke sjäens — tankens och känslans — utveckling genom att uppdrifva lärotiden och umdervisningens mått till största möjliga höjd; tvärtom blifver den andliga :matsmältningen (om bilden tillåtes) derigenom störd, och på den ögonblickliga bråmognaden följer snart tankeslapphet, ja idiotism. De veta alltså icke hvad de göra de föräldrar eller lärare, som blindt drifva på förståndsbildningen och minnesöfningen, med förbiseende af de tvenne. vigtiga vilkoren för ynglingens eller: flickans utveckling: kroppsöfningar och ledighet. Kroppsöfningarnes: nytta. och nödvändighet kan endast jemföras med födans nytta och nödvändighet. Men: lika litet som man ät den senare kan med verklig nytta en å två gånger i veckan intaga så mycket på en gång, att man deraf kan lefva hela den öfriga tideny lika litet-verkligt gagn medföra: kropps